Aftonbladet – 3 maj 1856, sida 3

själsoch kroppsslappheten tilltar, de sjukas antal tillväxa, fängelserna fyllas, och till en fruktansvärd grad hafva sinnesrubbningarne ökats inom Europa. Andra medel påkallas; andra måste tillgripas, som gemensamt afse själsoch kroppslifvet. Dessa ligga inont gränserna för en sann, rätt ordnad uppfostran. Det är kärhan, det är den uppskjutande växten, som fordrar omsorgsfullare värd. Det lider intet tvifvel, det är icke någon dikt, att kroppens försvagande mer och mer gör sig gällande så bland yngre som äldre, och att detta står i nära frändskap med det vidtutbredda moraliska förfallet. Euwt ojäfaktigt bevis härå kunde äfven det gymnastiska centralinstitutet andraga. De rörelsebehandlingar, som för ett par decennier kunde af ungdomen med lätthet utföras, äro nuccera oanvändbara, såsom alltför öfveransträngande. Man har måst nedgå till de mest svaga, lätt verkställbara rörelser, för att ej väcka öfvertrötthet och utmattning. Skulle nu kroppskrafternas förfall i samma förhållande framgent under några år fortgå, så måste de pedagogiska gymnastiköfningarne utbytas mot passiva rörelser, i hvilket fall en mångtaligt större lärarepersonal fordrades, och hvilket svårligen låter verkställa sig. Härtill kommer ock, att då tillförne antalet af dem, som härstädes begagnat sjukgymnastik mot olika kroniska lidanden, till största delen utgjorts af äldre personer, är nu deremot antalet af sjuka barn och ynglingar det mest öfvervägande. Ått ungdomen så ofta under sin skoltid vida mera nu än tillförne försummar undervisningen, är en följd af dess svaga helsa och deraf orsakade sjukdomsfall, hvilka understödjas af trånga skolrum, innestängd luft, uthålligt stillasittande, kroppens nedlutade, böjda ställning öfver ett lågt, vågrätt plan. hindrande hjertats och lungornas fria rörelse, hvarjemte underlifvets organer sammantryckas och motstå blodberedningen. Föräldrar, vana att se sina barn ifrån första åren svaga, kraftlösa, förbleknade, alltjemt sjuka, anse ofta den fysiska uppfostran vara oanvändbar eller skadlig och undandraga dem derföre kroppens utveckling. Om tu antalet af dessa barn, som för sjuklighet ej begagna gymnastik och som ensamt inom skolorna uppgå tillen hög nummer, sammanräknas med det mångfaldigt större antal, som icke för sin helsas befrämjande åtnjuter n gon kroppsuppfostran, så visar sig, huru litet gyninastiken inom Sverge ännu hunnit allmängöras; huru skild från den intellektuella bildningen den för ungdomen behöfliga kroppsuppfostran ännu står. Då kraftlöshetens tidiga inträdande, så allmän bland de nu uppväxande, städse följes-af sjukdom i mognare är, så uppträder äfven samtidigt dermed oförmåga och tröghet till arbete, föranledande armodet. Härmed sammanhänger nära det längesedan kända förhållandet, att Stockholm ej förmår sjelf befolka sig; icke derföre, att dess läge understödjer dödlighet, utan emedan det etiska lifvet såväl här som annorstädes inom landet ir undertryckt förmedelst kroppsoch själskrafternas iubördes störda förhållande. Sverge är ett af de laud i Europa der minsta antalet födda förekommer i jemförelse med folkmängden. Svenska folkets tröghet och medfödda lust för maklighet, beqvämlighet och lättja, ha genom lyx och vällefnad, genom sinnesslapphet och liknöjdhet tillvuxit under hela den tid landet i välmåga förkofrat sig. En betänklig omständighet är, att lifstidsfångarnes antal, som år 1835 utgjorde 574, ökats till 1529, och att antalet för barnamord dömda qvinnor likaledes i ett fruktansvärdt förhållande stegrats. Fattigförsörjningar, korrektionshus, fängelser och andra dylika för staten betungande inrättningar bidraga sålunda icke till förbättrandet af menniskans andliga och fysiska förmögenheter. Det återstår derföre att af en mera ändamålsenlig uppfostran vänta hjelp, en uppfostran isamdrägt med kroppens utveckling. Ty, det är fåfängt att isinneverlden endast söka utveckla menniskoanden, utan att sätta henne i rätt besittning af de utaf Skaparen skänkta kroppsliga organer, hvarförutan vi icke kunna lära oss rätt känna hvarken naturen, oss sjelfva eller Gud. Men pedagogerna hafva förbisett vigten af kroppsuppfostran, emedan de i allmänhet varit främmande för naturens studier: de hafva ofta anett kroppen såsom ett hinder, ett tryckande fängsel r den fria menniskoanden, icke besinnande hurusom kroppens organer äro vilkor för själsutvecklin, hvilken utan deras fulla medverkan ej kan erÄr det nu en fullt bekräftad erfarenhet. att fysiska utvecklingen bestämmer öfver vilkoren jälens verksamhet; är det en grundad sanning, att ande och kropp vexelvis verka på hvarandra, rena eller förorena hvarandra, helga eller ohelga hvarandra, då är tiden inne för att låta den fysiska uppfostran göra sig allmänt gällande; ty endast genom själens fulla införlifvande med det organiska lifvet är menniskan i sannt medvetande af Guds höga uppenbarelse. — (Professor Branting slutade sitt tal med några statistiska upplysningar om centralinstitutets verksamhet under det förflutna året samt afskedsord till dess afgående lärjungar. Vi anföra af de förra, att sammanräknade antalet personer, som sistlidne är begagnat centralinstitutet, uppgick till 913, deribland 92 af qvinnokönet, och S21 af mankönet. Antalet af dem, som för helsans befrämjande eller för utbildandet af kroppskrafterna tagit pedagogisk gymnastik, utgjorde 437, deribland endast 35 äldre personer, de öfriga skolungdom. Fäktöfningarne hade begagnats af 39 personer, oberäknaat den skolungdom som deri njutit undervisning. Sjukpersonalen för år 1853 utgjorde 251, hvaribland 159 af mankönet. Efter ålder räknadt hade yngsta patienten varit 5 år, den äldste 70 år. Emellan ):te och 15:de äret var antalet af patienter 52; . ålder mellan 135 och 30, 81; mellan 30 och 50, 96; och i ålder mellan 50 och 70, 32 pers ner.) TT VEN MR WW Ar mu rv