Aftonbladet – 3 maj 1856, sida 3

till mig, med mitt spanska fördrag i handen !!... Åh, jag trodde att jag skulle blifva vansinnig!... Men ni har rätt; det ir Spanien som forråder oss och nu förenar sig med Bearnaren för att krossa mig., Det är åtminstone min åsigt,, sade brodern Robert. Åh, var lugn! Bearnaren skall icke regera, om än Europas alla konungar vore hans allierade; han skall icke regera, hör ni det... jag ger er mitt ord derpå. Ta, ta, ta! sade brodren Robert, öfversättande på detta sätt Gorenflots tecken... Om han blir katolik och om han tager Peris... Hans hugenotter skola ganska säkert hindra honom ifrån att afvärja sin tro... Från att taga staden skall jag hindra honom... ty om allt annat klickar, har jag någonting här,, sade hon och slog sig med ett infernaliskt leende för pannan, som fort nog skall gifva er bättre tankar om qvinnor. Farväl, min bäste prior; nu hafva viförklarat oss för hvarandra och äro lika goda vänner som förr, Farväl! Jag skall skicka er litet sylt. Gorenflots ansigte antog ett uttryck af förskräckelse, som på intet vis utföll till det hertigliga syltets ära, och på brodern Roberts tunna läppar sväfvade ett lätt leende. Talaren följde madame de Montpensier till dörren. Hon gaf derefter sina order och betraktade smålecende den unge blonde mannen, ! hvilken väntade henne bland spaniorerna, .Hjelp mig att stiga upp på bästen, herr Chåtelv, sade sirenen åt honom, med utmanande förtrolighet. H Den unge gunstlingen störtade, rodnande af lädje, emot hertiginnan och framräckte stolt: sin hand hennes lilla fot. Hvem är denne unge ädling? frågade! brodern Robert stallmästaren. I Det är ingen adelsman, svarade denne;