Aftonbladet – 3 maj 1856, sida 2

införseln af lifsförnödenheter, jernvräkeriet m. m., hvaraf i alla fall handel och närivgar haft största fördelen, så hafva! kassans ordinarie inkomster likväl äfven enligt kommissionens eget medgifvande i andra afseenden ökats genom tilltagande: handel och sjöfart. Och om tillökningen i ena afseendet endast är tillfällig och icke tillräcklig att framgent betäcka minskningen i det andra, så vet kommissionen nog, såsom af det följande synes, hvilka medel hon har att lagligen använda för att fylla bristen. Den enda af de minskade inkomstposterna bland dem, som kommissionen uppräknat, om hvilken vi kunna medgifva, att den billigtvis torde böra ersättas af bränvinsförsäljningsmedlen, är den inkomst, som stadskassan förut åtnjutit genom utarrendering af destilleringsrättigheten, .och som just genom den förändrade bränvinslagstiftningen gått förlorad. Denna inkomst har under de senare åren, om vi icke misstaga oss, enligt det med destilleringsbolaget upprättade kontrakt, uppgått till 16,666 rdr 32 sk. bko. Men den årliga inkomsten af bränvinsförsäljningsafgifterna beräknas med säkerhet komma att uppgå till minst 1i5,000 och sannolikt till 120,000 rår bkao eller derutöfver. De utgifter för kommunala behof, som drätselkommissionen tillstyrkt och som skäligen kunna anses böra bestridas af nämde medel, äro, så vidt vi hafva oss bekant, följande: . för polisen (det förut af bränvinsminuteringsafgiften utgående anslaget) . . . .. 55,333: 16. tillökning derå med 25 proc. . 13,833: 16.. tillökning med 25 proc. uti det äldre anslaget till polisen å stadens stat (10,000 rdr) . . . 2,500: — för fattigvården (till stadsnämden) 10,000: — Lägges nu härtill ytterliggare: ersättning för den förlorade destilleringsafgiften . . . . . 16,666: 32. så uppstår dock blott en summa af 98,333: 16. utvisande ett säkert årligt öfverskott å bränvinsmedlen af minst 16,666 rdr 32 sk., men sannolikt öfver 20,000 rdr bko. Det är detta öfverskot:, som vi ansett och fortfarande anse böra användas för sådana kommunala behof, som rikets ständer afsett, så vidtsådana förefinnas som behöfva afhjelpas, och alldeles icke till bestridande af stadens borgerliga utgifter). 4. Af hvad vi redan anfört följer, att vi på intet sätt kunna erkänna någon rätt för stadskassan att af bränvinsmedlen godtgöra sig för andra inkomster, som för henne gätt förlorade, och aldraminst för sådana, hvilkas upphörande icke står i ringaste sammanhang med den förändrade bränvinslagstiftningen. Antydningen, att de på andra håll förlorade mkomsterna icke skulle kunna på annan väg ersättas, upphäfver insändaren sjelf genom påminnelsen om rättigheten för stadens styrelse att medelst uttaxering betäcka Lrister i de inkomster, som för stadens allmänna behof erfordras. Användandet af den visserligen föga angenäma taxeringen kan aldrig und: vikas. Men frågan är här ytterst den, om det är borgerskapet, som skall företrädesvis taxeras för bestridande af utgifter, som äro på det närmaste sammanhängande med dess innehafvande privilegier, eller om borgerskapet till undvikande af detta obehag skall draga fördelen af inkomster, som rätteligen tillhöra kommunen, d. ä. stadens samtlige invånare, för att i stället låta de senare drabbas af en desto större taxering för fattigvården och lägge uteslutande på sockenstämmonämden fö hat-ligheten af en ökad taxering. Vi torde icke misstaga oss, om vi här tillämpa det gamla bekanta Hinc ille lacrime! 5. Att en minskning i den direkta taxeringen för fattigvården måste vinnas i samma mån, som medel för detta kommunala behof kunna erhållas från annat håll, såsom t. ex. här af bränvinsförsäljningsafgifterna, kan ej vara ovisst. Fråga är här icke om att beröfva stadskassan någon af de inkomster, som henne rätteligen tillkomma, utan blott att bestrida hennes rätt att tillegna sig en ny sådan. som icke egentligen blifvit åt henne anslagen, eller att använda denna nya inkomstkälla till ändamål, som lagstiftaren icke vid dess beviljande åt kommunen afsett. Men det är just detta, som drätselkommissionen synes oss I hafva gjort, när hon, i stället för att låta de medel som inflyta genom de nya bränvinsförsäljningsafgiterna bokföras och redovisas särskilt, såsom förut skedde med den gamle bränvinsminuteringsafgiften, nu låtit dessa medel sammanslås med stadens alla öfriga inkomster för att uppslukas af stadskassan, och sedan afstyrker anslag af dessa. medel för verkligen kommunala ändamål, icke på grund af de ifrågavarande medlens otillräcklighet för de ifrågasatta behofven, utan på grund deraf att de antingen redan uppätits af stadskassan eller att denna har god aptit att äfven uppäta, hvad som ännu deraf kan återstå. Vi hafva, med all aktning för insändarens oli. ka uppfattning af denna sak, ansett oss skyldige att härom öppet utsäga den mening, som vi tro delas äfven af det stora flertalet bland hufvudstadens upplyste och fördomsfrie invånare. . ) Sedan detta skrefs, erforo vi att hrr femtio äldstc bifallit förhöjningen i anslaget till polisen till hel: det af öfverstårhållareembetet begärda beloppe 19,666 rdr 32 sk. årligen, således med 5,873: 16 mera, än hvad drätselkommissionen hade tillstyrkt hvarigenom naturligtvis en motsvirande minskning i det numera påräkneliga öfverskottet af ifråga vorande medel uppstår. ass våra — D. M. Konungen. Drottningen och En: