Aftonbladet – 2 maj 1856, sida 3

a TO SA UID AGENDA AUSSAV Un, VTT, I af likkistans transportering och vederbörlig gudstjent femtio rdr, en af andra klassen tjugo o. s. v. Til det billiga priset kommer att man genom att förtri sig åt ifrågavarande bolag, som hittills uppträdt me jemförelsevis ganska moderata fordringar, undgår d till ordspråk blifna prejerier, hvarmed likbesörjarn ex professo hemsöka de efterlefvande under sorgen första bittra stunder. Man behöfver endast på post kontoret inlemna ett bref jemte en efter taxa be stämd afgift, och dermed är man qvitt allt vidare be kymmer. Bolaget ger ord r åt sitt folk, och allting blir väl cch punktligt ombesörjdt. . — Perlornas ursprung, — Förklaringarne öfver perlornas ursprung äro lika urgamla som brå ket af perlor; sagan och folktron sysselsatte sig ti digt med utredningen häraf. De sågo i perlorna: glans bilden af det rena, det ädla, det blygsam sköna, och togo för gifvet, att deras regnbågskimmei måste vara beslägtadt med den himmelska regnbågens; härkomsten var sedan lätt funnen. Perlorna voro nedsända ofvanifrån ; musslorna. församlade sig vid hafvets och flodernas stränder någon vacker midsommarsnatt för att uppfånga de fallande daggdropparne, och dessa stelnade inom musselskalet, hvars inre glans de afspeglade; de blefvo perlor. Kom så under tidernas lopp en obarmhertig prosa och förstörde denna menlösa poesi; perlorna förklarades för lyten hos musslorna och sades vara uppkomna derigenom at någon skärfva af musslans skal, något sandkorn eller annat skarpkantadt ting hade råkat halka in när musslan gapade, hvarvid hon, för att icke såras af de skarpa kanterna, genast började bekläda den med samma fina perlemor, hvaraf hon bildar sitt skal, tills omhöljet småningom blef rundt och slätt och slutligen var förvandladt till en perla. Prosans barn Kineserna hafva sedan urminnes tider hyllat denna senare åsigt, och efter sin sed gjort en praktisk tillämpning deraf. När perlmusslor fiskas i Kina, bryter man icke sönder dem för att åtkommå perlorna; kingsen plåckar ut dessa, utan att skadå musseldjuret. Befinnes det hysa en perla, som är för hten att kunna säljas, så inlägger han den igen, märker musslan med dag och årtal och kastar henne tillbaka i vattnet — hon ställes på tillväxt till nästå mönstring. Har hon ingen perla alls, så lägger han in en sådan, förfärdigad af perlemor, svarfvad och polerad med kinesisk konstfärdighet. De märktå musslorna skonas, till dess att de nya musslorna an! ses efter vissa års förlopp vara utbildade; de öppnas då och perlskörden sker. Det sägs, att Linn skall hafva känt och pröfvat det kinesiska konstgreppet och uppsatt en beskrifning derpå, som i försegladt omslag afyttrats till en köpman i Göteborg vid namn Bagge, hvilken betalte upplysningen med 500 holländska dukater, utan att likväl sjelf göra bruk deraf. Hans arfvingar funno skatten; men i deras hand förblef den osäljbar, i trots af flera försök att realisera den. Anekdoteax finnes ofta berättad; men som den icke blifvit bekräftad, måste den lemnas derhän; den har också allt tycke af att vara något apokryfisk. Hvad man vet med mera visshet, är att de med konst framalstrade kinesiska perlorna äro missbildade: ganska sällan träffas deribland någon helrund, som kan trädas på ett perlband; de begagnas ock i allmänhet blott till infattningar på smyeken, till broderier och dylikt. Huru slätt och fint det främmande ämne än må vara, som lemnas musseldjuret att bekläda med perlemor, så är det alltid för hårdt; djuret tycks icke kunna alstra någon välbildad perla kring en hård kärna. Andtligen har det lyckats en italiensk naturforskare, professor Filippo de Filippi i Turin, att komma de äkta perlornas naturliga ursprung på spåren; det har skett genom mikroskopisk granskning af deras byggnad och innehåll. Likt lökar, äro perlorna sammansatta af en mängd skal, det ena utanpå det andra, men af perlemor och utomordentligt tunna; det är just denna tunnhet, som frambringar deras regnbågsskimmer, på samma sätt som skimret hos såpbubblan, hos de ännu tunnare oxidhinnorna på metall, på sumpvatten o. s. v. — Det innersta stalet är en hylsa, i hvars inre befinnes den mikroskopiska larfven af en inhysesmask, som blifvit af musslan lefvande instängd i detta fängelse, hvars murar hon småningom ökat med skift efter skift, tills en mer eller mindre stor perla bildats deraf. Vanligtvis tillhör den inmurade larfven ett af de maskslägten, som icke äro ämnade att fullända sin utveckling hos sin första värd, utan der blott tillbringa sin ungdom. Det är först när musslan slukats af en fisk, en groda eller något annat djur af s. k. högre ordning, som larfven förvandlas till ett fullvuxet maskdjur, utrustadt med förmåga att fortplanta sig. Dennes foster blifva sedan rof eller gäster hos andra musslor och börja ett nytt kretslopp af lif, liknande deras ättefäders. Detta kretslopp hämmas likväl alldeles i de fall, då musslan stänger in någon larf i ett perlfängelse. Det är icke osannolikt, att spekulationen skall söka begagna Filippis upptäckt, i mening att kunna frambringa äkta och fulikomliga perlor. Men om detta ock skulle kunna lyckas, så blir konsten i alla fal icke lätt. Första vilkoret är naturligtvis att utreda hvilka slags perlmusslor, som kunna trifvas i den tillämnade perldammen, och vidare hvad slags maskar som duga till perlkärnor, samt slutligen hos hvilka fiskar eller amfibier de kunna utveckla sig tillstamhållare. Sedan återstår att i dammen plantera så väl musslor, som maskar, fiskar och amfibier af rätta slaget, och att vårda och underhålla dem på tjenligt sätt. — Man s2r, att detta blir ett eget slags alkemi, måhända med något bättre utsigter än de fordna guldmakarnes, men visst icke mindre omständlig och tålamodspröfvande. Strutsens glupskhet. Uti en fransk tidning läses följande: Som man vet, är strutsen känd för sin förmåga att sluka och digerera de mest heterosena ämnen, icke blott ur djuroch växtriket, utan ifven mineralier och metaller, såsom t. ex, de hårlaste stenarter, jern, bly, guld o, 8 Vv. Att detta cke är någon fabel, har en invånare i vår stad (S:t tventin) nyligen fått sig hevisadt genom egen belröflig erfarenhet. Sedan några dagar förevisas nemigen i den så kallade Notre-Damesalen häri staden, ör en obetydlig inträdesafgift, tvenne strutsar af 2 netrers höjd, som med sin egare nyligen anländt rån Afrika. I fredags voro ett tjugutal åskådare örsamlade i ofvannämde lokal. Djurens förevisare ade bedt dem taga sig tillvara och sorgfälligt undanömma alla plänsande saker de kunde hafva på sig, åsom kråsnålar, guldringar, urkedjor o. a. d., emean strutsen, sade han, hade den egenheten att snapa efter allt hvad som lyste för ögat. En af åskåarne var dock oförsigtig nog att icke lägga varninen på hjertat; och innan han visste ordet af, hade n af strutsarne med näbben fattat tag i hans uredja, som, till de närvarandes stora häpnad, jemte et vidhängande uret ögonblickligen försvann i foelns strupe. Den stackars plundrade har mot fogirnes egare anhängiggiort en process vid vederbörg domstol, som nyligen afgjort saken så, att manen blifvit i skadestånd och rättegångsomkostnader illrkänd en ersättning af 40 frånes.s I or I ee 2 00 0 ck HANDELS-UNDERRÄTTELSER. VEXEL-KURSER, noterade på Stockholms Börs Fredagen d. 2 Maj. ONDON 49: 8 å 42 7, k. sicht; 49: 4, 37 d d; 4 AO PR je OM