Aftonbladet – 30 april 1856, sida 2

Ni darrar då icke för att stå till svars inför mig? Jag kan icke darra när jag känner mig fri från hvarje brott; för öfrigt kommer min styrka ifrån Gud,och jag fruktar föga jordens store.n Ingenting kunde vara bizarrare än denna osannolika öfversättning af priorns sinnesrörelser; brodern Robert talade om Gorenflots lugn och mod, under det stt denne tycktes till hälften balfdöd af förskräckelse. Hertiginnan rusade på Robert och skakade häftigt på hans kapuschong. Hvarföre talar du icke sjelf, olycksalige munk? utropade hon. Det är förbjudet, svarade han, betraktande henne lugnt. Men jag befaller dig att göra det Brodern Robert drog ned sin kapuschong och teg. Hertiginnan rodnade och bleknade om hvartannat och stampade med fötterna i golfvet; desse begge munkars tystnad gjorde henne utom sig, och hon visste ej på hvad sätt hon skulle kunna få dem att bryta den. Gorenflot, hvilken den oförskräckte Roberts exempel nu helt och och hållet lugnat, syntes äfven trotsa hertiginnans vrede, och någonting ej olikt ett ironiskt leende sväfvade öfver hans breda och skinande ansigte. Ni har således kommit hit för att hota mig med martyrdöden by utropade tolken med klar och klingande röst. Välan då, min fru, vi äro beredda och vi skola lika litet tveka för den, som brodern David, hvilken ni låtit döda, eller brodern Borromeus; ert andra offer, eller brodern Clement: . : Nog!...nogl!..., afbröt hertiginnan, nog! säger jag er, oförskämda menniskor ... hvem bar hotat er med döden? Ni nämde ju bastiljen ... Jag var utom mig af raseri.