Aftonbladet – 30 april 1856, sida 2

UTDLILTLIGUL VIP ELNRASTBL IIGPIGAg ALTER BENATR NM Gt BM de blifva hindrade på vägen och få afbida isens bortgång i de farvatten de skola befara. Då ångaren Föreningen i går morgse afgick härifrån, kunde man se att han utanför Gällö udde hade att kämpa med is, emedan han ömsom låg rätt och ömsom på tvären. Längre fram på förmiddagen kom ångskonerten Birgerv lastad hit tillbaka från Lidköping, samt sedermera ännu ett annat fartyg från samma håll. Isen hade då drifvit intill östra landet af Dalboviken, så att farvattnet på den vestra var någorlunda isfritt. Vattenståndet i Wenern är fortfarande lågt, och föga utsigter förefinnas att detsamma under innevarande år kommer att särdeles öka sig. Långsam lagskipning. Under denna rubrik läses i Skara nya tidning för den 26 April: Om hösten 1850 blef prosten S. antastad för att ha varit drucken i tjenstens utöfning. Saken angafs i Skara konsistorium, och då S. nekade för felet, ut färdade konungens befallningshafvande den 17 Febr. 1851, på konsistorii begäran, förordnande för aktor i målet. Detta förevar sedan vid häradsting 1:o den 4 Mars 1851, 2:o den 12 Juni och 3:o den 12 Nov. samma år, samt 4:0 den 5 Febr. 1852, hvarefter ransakningshandlingarne insändes till konsistorium, som genom utslag den 25 Febr. 1852 förklarade S. prestembetet och prosttiteln förlustig. Målet blef, på grund af gällande författningar, understäldt Göta hofrätt. Genom utslag af den 22 derpåföljande Juli återförviste bemälte hofrätt saken till häradsrätten, för utredning huruvida ej svagsinthet varit orsaken till S:s orediga uppförande vid öfverklagade tillfällen, oaktadt en af våra utmärktaste jurister, som genomläst handlingarne, derom (såsom det berättas) yttrat, att detta dryckenskapsmål ej mera föranledde misstanke om svagsinthet, än nästan alla dylika, vid hvilkas förehafvande merendels af vittnena yttras: Antingen var han full eller galen. Emellertid förekom målet nu åter vid häradsrätt 5:o den 11 Nov. 1852 och 6:o den 11 Mars 1853, hvarefter det genom utslag af den 28 April samma år förvisades till provincialläkaren. Hos denne låg det länge; ändtligen dog han i koleran och den tillförordnade vikar. provincialläkaren afgaf den 4 Jan. 1854 utlåtande, hvilket häradsrätten eller domaren jemte öfriga handlingar öfversände till sundhetskollegium, som den 30 i samma månad meddelade sitt utlåtande. Derefter företogs saken ånyo vid häradsrätten 7:0 den 13 Mars och 8:o den 15 Maj 1854, hvarefter handlingarne, sålunda vederbörligen tillökte, insändes till konsistorium, som genom utslag den 25 Juli för andra gången förklarade S. för afsatt, samt underställde Göta hofrätt sitt utslag. Men hofrätten fann omigen för godt att i utslag af den 29 Januari 1855 åtetförvisa ärendet till handläggning af Skara rådhusrätt, emedan S. begagnat mot konsistorium otillbörligt skrifsätt, hvaröfver borde ransakas. Det förekom sålunda den 19 Febr. inför rädhusrätten. som 3 dagar derefter (hofrätten lärer behöft några månader för att justera sitt andra lilla återförvisningsutslag) insände handlingarne till konsistorium. Genom utslag af den 11 April 1855 förklarade konsistorium för tredje gången S. afsatt och underställde målet hofrätten, som ändtligen i utslag af den 1 April 1856 (detta lärer behöft omkring fem månader för att justeras) stadfästade konsistorii utslag. Efter all sannolikhet drager den tilltalade målet under högsta domstolens pröfning; och i fall det der äfven får ligga sin runda tid, så kommer säkerligen det att slå in, som S. berättas yttrat vid rättegångens början, att sakens slutliga afgörande skulle ej komma till stånd förrän 7 år förflutit. Man brukar säga: Ingenting är svårare än attafsätta en prest, och sannerligen rättfärdigas detta tal i högsta grad af nu omförmälte rättegång. Hvad skall man annars säga derom, att en embetsman kan gå hela 7 åren ostraffad, sedan han begått ett sådant fel; att en kristlig församling nödgas så länge löna en herde, som visat sig ha förverkat sitt embete? Borde det ej ligga regering och ständer på det ömmaste om hjertat att snart och kraftigt förekomma sådane skriande oformligheter i vårt rättegångsväsende ? — Redaktionen har blifvit anmodad att lemna plats för följande yttrande, som den utmärkte pianisten hr Alexander Dreyschock afgifvit rörande en af våra inhemska talanger: ERKLÄRUNG. In Folge einer von mehreren Seiten an mich ergangenen Aufforderung, ein Urtheil iber Fräulein Hilda Thegerströms musikalische Befähigung abzugeben, halte ich es im Intresse der Kunst fär meine Pflicht dieses Talent, als ein, jeder ferneren theoretischen und praktischen Ausbildung vollkommen wiärdiges zu bezeichnen. Wenngleich Fräulein Thegerström in ibrem vor Kurzem veranstaltenen Concerte bemerkenswerthe Proben ihrer schon jetzt errungenen musikalischen Kentnisse abzulegen Gelegenheit hatte, fand ich es dennoch för zweckmässig Fräulein Thegerström einer äheren musikalischen Priäfung zu unterziehen, um hiermit ohne alles Bedenken erklären zu können: dass man alles aufbieten sollte der känstlerischen Laufbåhn dieser begabten jungen Pianistin nach allen Kräften förderlich zu werden.() Stockholm den 18 April 1856. Alexander Dreyschock, Grossherzogl. Hessischer Hofkapellmeister, Ritter der Eichenkrone und des Danebrog Ordens, Innehaber des Königl. Preussischen goldenen Medaille för Kunst und Wissenschaft, Ehrenmitglied der Königl. Musikalisehen Academie zu Stockholm und Correspondirendes und VerdienstMitglied mehreren Musik-Gesellschaften () Öfversättning: Förklaring. I följd af en från flera håll till mig gjord uppmaning att afgifva ett omdöme öfver mamsell Hilda Thegerströms musikaliska förmåga, anser jag det i konstens intresse såsom min skyldighet att beteckna denna talang såsom fullkomligt värdig hvarje vidare teoretisk och praktisk utbildning: Ehuru mamsell Thegerström vid sin nyligen gifna konsert hade tillfälle att lemna märkeliga prof på sina redan nu egande musikaliska kunskaper, fann jag det likväl ändamålsenligt att underkasta henne en närmare musikalisk pröfning för att härmed utan all tvekan kunna förklara: att man borde uppbjuda allt för att efter förmåga befordra denna begåfvade unga fortepianospelerskas fortgång på konstnärsbanan, Rn itne —L hinns ris, eller till bastiljen, och det som ingenting.