Aftonbladet – 28 april 1856, sida 3

Gorenflot blinkade, och ehuru spöet o:örligt hvilat i hans band, blef svaret: Det är emedan jag önskar tjena hon-m. Det tror jag icke, högvördige prior. Kapuchongen gjorde en lätt rörelse. Hvarifrån kommer denna misstanke ? Ifrån kardinalens af Guise säng, hvilken jag sett i detta hus.n Gorenflots ansigte antog ett uttryck af så dum förskräckelse, att det ännu mera uppeldade konungen till anfallets fortsättande. Det är en skänk. .. sade Robert. Utaf den konungs dödsfiende, för hvilkens vän ni nyss förklarat er. Man kan icke vägra en så förnäm dam någonting. Icke en gång Jacques Clements knif, om hon skulle erhjuda er den? frågade konun-, gen hånfullt. Gorenflot darrade, bleknade och öppnade: munnen; brodern Robert reste sig. Den har icke blifvit mig erbjudenn, öf-) versatte han, innan ännu åtbörder, blinkningar eller spö tjenstgjort. Chevalier de Crillon gör orätt i att misstänka min tillgifvenhet och vördnad för konungen. Man kan icke på en gång älska hertigin-. nan af Montpensier och Henrik IV I utropade konungen, och ju mera man bemödar sig om att bevisa motsatsen, ju misstänktare blir man, och endast ett ögonblick af Crillon misstänkt för förräderi mot hans herre, talar Crillon! högt, och hans ord kunna gälla för hotelser. Akten eder för Crillon, ty han föreställer kungen och vet allt hvad som tilldrager sig uti; Frankrikes kloster. Vid dessa, med en vibrerande och uppretad stämma uttalade ord, reste den förskräckte Gorenflot sig från sin stol och slängde vansinnigt med armarne, medan hans vildt rul-! lande ögon syntes ifrigt anropa brodern Ro