Aftonbladet – 28 april 1856, sida 3

och doldes nästan alldeles af ett mera hvitt än grått skägg, och de buskiga ögonbrynen, hvilka förenade sig med den gråa hårkransen kring hans hufvud, uppslukade helt och hållet den för pannan bestämda delen af hans ansigte. Den öfver munnen krökta näsan fullbordade att gifva den stackars broderns hufvud en djurisk karakter, ej olik vissa roffoglars. Kungen betraktade länge detta ansigte, hvilket lugnt och orörligt visade sig för hans forskande blickar. Ni ser,, öfversatte Robert melankoliskt, sedan han långsamt vändt sig mot prorn, patt brodern Robert icke är vacker att skåda och att hans kapuchong ej är öfverflödig. Men nu vore det kanske skäl uti att fortsätta vårt samtal, ty efter hvad ni vid ert inträde sagt mig, har ni mycket att meddela.x Konungen, återkallad till sig sjelf af dessa ironiska ord, svarade lifligt: Det är sannt... och jag börjar... Mitt samtal kommer att afhandla konung Henriks trosafsägelse.n Jag hörer, svarade brodern Robert, jhvilken åter intagit sin plats och hvars vaxfigur redan betydligt framskridit. Konungen, min herre, har gifvit mig i uppdrag att fråga er, hvarföre ni genom fröken dEstrees tillrådt honom att antaga den katolska religionen., Emedan den är den sannav, öfversatte Robert. Det är icke derföre, utropade konungen häftigt, öfvertygad att han endast kunde påskynda äfventyrets utveckling och munkarnes demaskerande genom att förskräcka Gorenfloi, eller uppreta Robert; utan ni vill endera tjena eller skada konungen med detta råd.