Aftonbladet – 28 april 1856, sida 2

och segrar öfver den kalla mekanismen kunnat bevara detta sprittande lif och denna friskhet, tillika beklaga, att ej hans repertoir vid uppträdandet å kungliga teatern varit mera omvexlande. Huru mången musikvän skulle ej blifvit honom förbunden för upptagandet t. ex. af någon bland Chopins romantiska tondikter, dem man kan säga sig här ännu endast af en pianist, hr Tellefsen, hafva hört sannt tolkade. Vid sitt första uppträdande spelade hr Dreyschock af denne :kompositör endast en mindre betydande notturno, hvilken gaf föga begrepp om den genialiske tonskalden. Att hr Dreyschock emellertid för sin utmärkta virtuositet skördade bifall och framropningar, behöfva vi icke säga. Utom hr Dreyschocks mästerliga spel, förekommo i konsertafdelningen denna gång tvenne sånger för mansröster, rent och med god ensemble sjungna af hrr Dahlgren, Lundbergh, Walin, Willman och Uddman, samt en aria ur La Favorita, af Donizetti, sjungen af hr Strandberg. : Efter konsertafdelningen uppfördes andra och femte akterna af operan Robert, hvarvid hr Stenhammar uppträdde i titelrolen. Att den unge debutanten der fått en i dramatiskt hänseende för svår uppgift att lösa, var att förvänta, men skulden återfaller dervid på den direktion — i fall det numera finnes någon sådan — som öfvertalat honom till ett dylikt vågstycke, utan att hafva låtit honom förut uppträda i mindre maktpåliggande partier, samt derunder förvärfva sig någon vana att gå och röra sig på tiljan. Öfning för gryende talanger är alltid nyttig, men af välvilja för dem, likasom af aktning mot publiken, borde man ej föranleda dem att börja sitt uppträdande i sådana roler eller scener, der, såsom . 5:te akten af Robert, fråga är om återgif-vande af dramatiska mMmomenter, hvilka till och