Jag har således, fortsatte brodern talaren, paf alla dessa olika elementer, hvilka jag omsorgsfullt samlat och analyserat, utvalt det bästa och deraf bildat ett, som ni sjelf kan höra, både rikt och omvexlande språk. Jag tycker äfven att brodern Robert, hvilken ingalunda är något snille, utan tvärtom ... Robert böjde ödmjukt sitt hufvud under denna lilla pisksläng, som han sjelf måste öfversätta. ..... Likväl ganska tydligt återger mina tankar, utan att ändå den åhörandes uppmärksamhet på något vis bör kunna tröttas deraf. Hvad ert yttrade missnöje angående den tredje personens närvaro beträffar, så vill jag endast invända att brodern Robert sedan många år tillbaka meddelat alla mina tankar it personer, hvilka genom sina samhällsställningar och politiska opinioner haft långt mera skäl till fruktan än ni, herr chevalier, utan att någonsin en klagan eller en misstanke uppstått mot hans tystlåtenhet; jag ansvarar dessutom för honom som för mig sjelf. Ivekar ni icke desto mindre, så behåll er hemlighet, eller nedskrif den, som ni nyss önskade, och jag skall allena veta ertanke... men ni måste då i hög grad anstränga er hjerna, för att genom de figurer, som spöet tecknar i luften, kunna förstå mitt svar... Försök! kanhända skall ni lyckas; brodern Robert må under tiden vända sig bort; det viset skall ganska säkert er hemlighet aldrig komma längre äntill mig. Efter detta långa tal, hvilade dom Modeste sin af det långa gestikulerandet uttröttade band. Brodern talaren återtog sitt vax och sina modelleringsverktyg, och konungen ref sig förläget i skägget, mumlande: En af dessa män är bestämdt ett öfverlägset hufvud... det kan endast vara en ... men hvilkendera?