Aftonbladet – 26 april 1856, sida 2

gen ett långt hasselspö, hvilket i betydlig mån bidrog till att gifva denna sacens alla detaljer ett visst magiskt utseende, ej utan sin lilla anstrykning af troileri. På en gång frapperades konungens öron af en bes och skrikande röst, en af dessa röster, hvilkas skärande ljud mera påminner om vissa. djurs läten än den menskliga talorganen; denna obehagliga stämma upprepade med en gatutropares sjungande ton följande formel: Bedes, att den besökande behagade genomläsa och strängt iakttaga de på den härhos följande lilla taflan upptecknade förhållningsreglorna och g.dhetsfullt ursäkta den högvördige genovefainerpriorns sjukdomstillstånd, samt vänligt emottaga den ödmjuka helsning,. hvarmed han bjuder den ärade främlingen välkommen. I samma ögonblick, och innan konungen ännu hunnit återhemta sig från det oange-: näma intryck, som denna obehagliga röst gjort på hans nerver, skilde den spindellike brodern talaren den ena af sina långa armar ifrån kroppen och räckte, utan att vända sig om, en liten i ek infattad tafla åt den öfver alla dessa tillställningar förvånade Henrik, hvilken derå läste följande med stora bokstäfver skrifna rader: De personer, hvilka besöka den högvördige genovefainerpriorn, underrättas härmedelst, att Gud hemsökt denne fromme man med en år lamhet i tungan, hvarföre han ser sig dsakad till att meddela de främmande sina ar genom en klosterbroder, den ende som fullkomligt fö honom. jukt, att dessa personer allina ord till den högse prior sjelt rv aldrig till den tolie brodern; varande detta enda sättet, hvarigenom oredor och misstag kunna undvikas vid detta slags underhandlingar, Denne se