Aftonbladet – 26 april 1856, sida 2

ämde Gaxa-vikens, eller, som den af kustboerna kals Krapolehamn, är en plats som, enligt under;cknads förmenande, sist bör ifrågakomma såsom undningsställe eller hamn för postförande farkoster. en är alldeles öppen för ostliga och sydvestliga vindar, iknar tjenlig ankarbotten, hvilken består af stenör och årda sandfläckar. Dessutom äro ett längre stycke ll sjös på kusterna norr och söder derom utsträcka farliga ref, så att stället icke kan nattetid ngöras. Derjemte är vägen emellan denna vik och linte en mil längre, än mellan sistnämde plats och ;öda, hvilket senare förhållande är särdeles mengt, då man betraktar de korta dagarne höst och viner. Öländska kusten är fattig på hamnar och rik på rund. Detta förhållande har i alla tider lagt hiner i vägen för utvecklingen af öns sjöfart, hvilken, följd af landets produktiva jordmån, annars bort ara betydlig. Förgäfves har man på dessa ohyggga kuster i århundraden letat efter någon hamn, varigenom sjöfarten der kunde vinna förkofran. Den frågavarande Gaxa-viken, som besynnerligt nog nu ramdrages från glömskan, har länge varit känd, nen lika länge obegagnad, af ofvan antydda skäl. 3ödamn är och blir sannolikt, den enda begagnbara amn för gottländska vinterpostfarten; och den bör unna, med ringa kostnad bli, om icke en god, dock emligen säker hamn. — Hr kamreraren F. A. Palme har i dessa lagar försålt sitt vid Mäster Samuels gränd, under ur 56, belägna hus till hr fabrikören J. W. Bergtröm för 38,000 rdr. banko. ON — — Vid den kongress om fängelseväsendet, om 1847 hölls i Brössel, beslöt man att åstadkomma n förbindelse mellan de män, som i olika länder ysselsatte sig med de fattiga och arbetande klasseras väl, och till den ändan nedsattes i Paris ett cenralutskott, hvars verksamhet emellertid kort derefter blef afbruten genom 1848 års händelser. Först 1853, på statistiska kongressen i Brissel, uttalades åter den jnskan, att man så snart som möjligt måtte draga försorg om en sammankomst till öfvervägande af de arbetande klassernas andliga och lekamliga väl, och på. statistiska kongressen i Paris förlidet år beslöt man, att en internationel välgörenhetskongress skulle den 15 September innevarande år sammanträda i Brässel. (Bref o. s. v. angående denna kongress afsändas portofritt till hr Edv. Ducpetiaux, öfverinspektor öfver fängelserna och välgörenhetsanstalterna i Belgien, Brässel.) I nära sammanhang med syftemålet för denna välgörenhetskongress står planen att verka till förbättring i de arbetande klassernas vilkor genom en exposition af föremål, som hänföra sig till deras bostäder, beklädnad, föda, husgeråd och verktyger. Vid expositionen i Paris gjordes, som bekant, ett försök med en exposition af sådana föremål; men denna upprättades alltför sent för att syftemålet dermed kunde uppnås. Nu ämnar man med den förestående kongressen i Brässel förena en sådan exposition, som skall öppnas den 25 Augusti och räcka till den 5 Oktober. En hvar, som vill deltaga deri, skall före den 1 Juni derom inlemna ansökning till komiten, då svar meddelas före den 1 Juli. De artiklar, som skola kunna antagas för expositionen, måste förena tvenne vilkor: billigt pris och soliditet med hänseende till så väl material som arbete. För hvarje artikel skall priset i detalj och en gros uppgifvas. Bref och meddelanden om denna exposition adresseras portofritt till hr Edv. Romberg, direktor för inrikes ministerens industriafdelning i Brässel. (Dagbl.) — Professor Geffroy fortsätter tid efter annan uti Revue des deuz Mondes sina afhandlingar rörande Skandinaviens nyaste historia. Uti det nyss hitkomna häftet (för den 15 April) finna vi en sådan om Norges förening med Sverge. Vi hafva icke ännu hunnit genomläsa denna uppsats, men en anekdot frin kejsar Nikolai besök i Stockholm i Juni 1838 har vid genombläddrandet ådragit sig vår uppmärksamhet, emedan författaren såsom källa åberopar den franske ministerns i Stockholm vid den tiden aflåtna depecher till sitt hof, till hvilka hr Geffroy halt tillgång i utrikesministerens arkiv i Paris. Förf. skildrar den öfverraskning, som kejsaren, såsom bekant är, vid detta tillfälle beredde Karl Johan, och som han kallar för en coup de theåtre, hvarefter han fortfar: Efter några mottagningar, så litet officiella som möjligt, och några besök under loppet af den 12, visade sig kejsaren om aftonen den 13 på en af drottningen till storfurstens ära gifven bal. Midt under festen, då Carl Johan lemnade salongerna för att draga sig tillbaka i sina rum, följde honom kejsaren liksom för att säga honom farväl, ty han skulle afresa klockan tu på morgonen. Detta sista möte blef långvarigare än alla de öfriga. Innan det slöts, läto de båda suveränerna tillkalla kronprinsen (för närvarande konung Oscar) och storfursten tronföljaren. Derpå eftersändes midt under dansens hvimmel, till hela det oroliga hofvets stora öfverraskning, drottningen sjelf och kronprinsessan. Jag är okunnig om detaljerna af denna sista öfverläggning, skrifver vår minister i Stockholm, men det synes såsom hade kejsaren lifligt vädjat till familjens alla känslor, ty då de åter inträdde i salongen, bar drottningens ansigte spår af häftiga rörelser (la reine avait la figure toute bouleversge), och kronprinsessan hade synbarligen gråtit mycket. Kejsaren hade rest; storfursten-tronföljaren visade sig icke mer; festen måste afbrytas; alla drogo sig tillbaka, fördjupande sig i gissningar ... Vi känna icke heller hemligheten af detta möte och dessa tårar; men ett bland föremålen för det märkliga samtalet måste ofelbart ha varit den oenigbet, som ånyo utbrutit mellan Ryssland och Sverge i afseende på fiskerierna i norska Finmarken och de gemensamma gränserna på detta håll. Sedan lång tid tillbaka hade de ryska intriger, som åsyftade ett framträngande till Finmarkens hamnar, beredt Bernadotte ledsamheter och förargelse. Petersburgerkabinettet ville göra ett slut derpå, och det var just 1838 fråga om att afsluta en traktat, som i detta hänseende skulle tillförsäkra detsamma betydliga fördelar. Svenska kubinettets motstånd började oroa det. Czaren hade då velat försöka sitt personliga välde, och måhända hade nya invändningar föranledt honom att inför hela familjen påminna derom, att när allt kom omkring, rådde man sig ieke längre sjelf... (?) Landthruksläroverken.