Aftonbladet – 26 april 1856, sida 2

begagnade tillfället för att ånyo oförmärkt stöta till priorns sandal, och genast kom åter spöet i gäng. Hela verlden känner konungen, svarade talaren, och det behöfs endast att en person, som känt igen honom någon gång då han gått till markis dEstråes slott här i grannskapet, underrättat oss om hans närvaro uti denna trakt. Det vore märkvärdigt, tänkte konungen, om några viftningar med ett hasselspö uti luften kunde betyda allt det der. Han tillade högt: Jag tänkte att ni kanhända sjelf sett och igenkänt konungen på någon af hans promenader här omkring, och sålunda fått anledning att derom samtala med fröken Gabrielle dEstrees ?o Jag har aldrig sett Henrik IV, öfversatte Robert; således skulle jag ej heller kunna igenkänna honom. Detta svar fördubblade, som man lätt inser, Henriks misstroende. Hela denna med tecken och blinkningar uppblandade konversation föreföll honom dessutom alltför otrolig och han inföll höfligt: Våger jag meddela ers högvördighet en liten anmärkning, som helt ofrivilligt fallit mig in? Låt höra, sade Robert och knådade sönder sina små vaxbitar. Det är så beundransvärdt att höra med hvilken lätthet ni uttrycker er genom den talande broderns mun, att jag verkligen behöfver återhemta rig från min öfverraskning härI öfver... men ... Kapuscl böjde sig allt djupare och ljupare ned öfver det lilla bordet. I Menx, fortsatte konungen det förekommer mig, som om den högvördige fadern skulle kunna uttrycka sig lika bra och isynnerhet mera hemlighetsfullt med sina gäster... om