Aftonbladet – 24 april 1856, sida 3

nan delegare i kassan, haft nycklarne till kassakistan, och att båda haft en mängd panter i lådan för erhållne penningelån. Wibom hade blifvit underrättad derom, att sedan misstanke om oredlighet mot henne uppstått, delegarne förklarat sig ärna att vid blifvande qvartalssammankomst densamma från henne afhbemta. Ett vittne hördes äfven, som uppgaf att Wibom, den dagen målet först i poliskammaren förevar, ,vbedt henne dölja hvad hon visste, och icke göra henne olycklig.Wibom fortfor att förneka det hon egde ringaste kännedom: om på hvad sätt kassakistan bortkommit. Målet uppsköts tills om fredag. — Poliskonstaplarne Crohn och Lönnmark hafva i dag ui huset n:o 24 vid Qvartersgatan å Ladugårdslandet lyckats gripa för andra resan stöld straffade korrektionisten förre skrädderiarbetaren Bror August Laurentius Söderström, hvilken allt sedan år 1854 varit förgäfves efterspanad. Söderström innehade ett af kyrkoherden Ekdahl utfärdadt prestbetyg om ärlig vandel, men hvilket ehuru, det företedde mycken likhet med hr Ekdahls handstil, efter all anledning är falskt. — Sistlidne fredags afton anmäldes å polisvaktkontoret i Bollhusgränd utaf värden å kaffehuset i buset n:o 2 vid Österlånggatan, att derstädes uppehöll sig en rusig mansperson, hvilken strödde penningar kring golf och disk. Poliskonstaplar, som åtföljde till kaffehuset, hade svårt att, sedan de från solfvet hopplockat penningarne, få den rusige och vildsinte personen till vaktkontoret. Då han äfven lerstädes hvarken kunde förmås uppgifva. namn eller bostad och ej heller iakttaga tystnad, måste han afföras till häktet; och vid företagen visitation anträfades i hans plånbok 329 rdr 17 sk. 4 rst. banko, vilka togos i förvar. I lördags inställd till polisörhör, uppgaf han sig vara smideshandlaren Johan Jansson Lindström, och resa för L. Svanströms enkas Eskilstuna räkning. Lindström, hvilken genom att vafva hamnat å en reståuration, som är känd för ordling, återfick sina penningar, hvilka han lätt kunnat örlora om icke värden anmält saken, dömdes att vöta 5 rdr bko för fylleri och oljud. Lindström förlarade på tillfrågan, att han intet saknade, utan terbekommit hela det penningebelopp han innehaft. PRE Mk ntddenkdtt DN