kåpa. De besökandes antal var likväl både stort och lysande, och den högvördige priorn hade många ryktbara och utmärkta vänner; det hände till och med ganska ofta att förnäma damer och höga prinsar, med ett helt följe af stallmästare och pager, långa tider vistades i detta kloster, för att 1 lugn inandas landtluftens behag och ostördt njuta af den heliga boningens fridfulla enslighet. Man berömde allmänt genovefainernas mjölk, ty deras hjordar hade godt bete kring åstranden och i den lilla skogsdungen. Inom klcstret funno de aristokratiske gästerna beqväma rum, hvarest den yttre verldens lyx smakfullt förenades med den religiösa enkelheten. Utsigten ifrån detta ställe var beundransvärd, luften helsosam, uppassningen flink och bordet lika tillräckligt som utsökt. Denna vackra stiftelses utomordentliga administration hade i början väckt ett visst uppseende, för att ej säga nyfikenhet, rundt omkring hela trakten, ty hvar och en visste att priorn var stum och dessutom ur stånd att röra sig; men alla dessa känslor förvandlades småningom till en stor, allmän beundran och vördnad för denne ovanligt skicklige och vise man, hvilken, ehuru beröfvad tvenne af en chefs förnämsta egenskaper, dock skötte hela samfundet med en sådan talang, att ingen detalj någonsin undgick hans skarpsinnighet och ingen befallning för sent uträttades. Vi skola framdeles förklara alla dessa un der och gifva dem den del af den allmänna entusiasmen, som de verkligen förtjenade; må det tills vidare vara våra läsare tillräckligt att med oss intränga i detta alla klosters mönster och der i lugn inandas den tystnad och behagliga svalka, som den lilla kullen å ena sidan och den silfverklara floden å den andra skänkte de fromma bröderna och deras heliga hemvist. — (Forts.)