STOCKHOLM, den 21 April. De utländska tidningarne uppgifva fortfarande, och detta bekräftas äfven af vår enskilta korrespondens från Paris, att den ttalienska frågan ännu under kongressens sista dagar varit föremål för diplomaternas öfverläggningar. Huruvida de kommit till något beslut i ämnet, förljudes likväl icke ännu, och från flera håll betviflas till och med, att något rätt allvar med frågans upptagande förefunnits ens hos de vestra stormakterna, hvilkas fullmäktige inom kongressen dock sägas i de varmaste ordalag hafva talat till förmån för Italiens förtryckta folk. Man har ock alltför många anledningar antaga, att kejsaren i Frankrike icke känner sig sitta tillräckligt fast för att kunna, genom brytandet af påfvens verldsliga makt, blottställa sig för en brytning äfven med sitt eget katolska presterskap, på hvars benägenhet han just sjelf till en icke ringa del synes stödja sin makt. Och om det är något annat än koketteri hos de engelske lorderne, när äfven de hålla granna tal om Italien med citerande af rörande strofer ur Tasso och Petrarca, såsom vi nyligen sett af deras förhandlingar i parlamentet, kommer väl framtiden att snart utvisa. Vi meddela emellertid den närmare redogörelse för konferensens senaste öfverläggningar i detta ämne, som vi finna uti den franska tidningen Le Sitele, undertecknad af tidningens hufvudredaktör, Havin, som väl icke vill ikläda sig full ansvarighet för uppgifternas riktighet, men likväl synes tillerkänna dem en viss vigt. Enligt Siegcles berättelse skall den franske ministern grefve Walewski i konferensens sammanträde den 13 dennes först ha tagit till ordet och tillkännagifvit, att Frankrike vore i begrepp att draga sina trupper tillbaka från Grekland, samt dervid uttryckt den önskan, att Österrike, följande dess exempel, måtte ofördröjligen återkalla de trupper, hvilka det seAE RR EE RA