Aftonbladet – 19 april 1856, sida 3

ry TN AT FOT VA OK ts SIA: Huru många menniskor tror ni er se här? Åh, omkring 1000, svarade ni. Och huru många bland dessa tror ni vara så insigtsfulla och förståndiga, att :de kunna begripa hvad som fordras för att förekomma och bota en sjukdom? frågade Morisson vidare. Sannerligen knappt. tio, svarade ni. Godt, sade Morisson förnöjd, på de 990 spekulerar jag. och öfyverlemnar de:tio förnuftiga åt er och edra kolleger. Ladyn hör just till de 990 och bon skall nog taga mina piller. Då bedrager ni er, svarade ni ganska bestämdt. Morisson yttrade då, leende, i det han gnuggade sina händer: då måste ni uppfinna ett ännu större charlataneri än mina piller, ty med fönuftiga föreställningar och skäl kommer ni ingen väg med eder patient. Hon vill icke hålla någon diet och vill blifva frisk genom medikamentar. Homöopatiens charlataneri, som ville kringsegla denna klippa, är utnött. Kan ni uppfinna ett medel, som, utan att menniskorna veta huru dermed sig förhåller, tvingar dem att hålla nog diet, då kan ni umbära mina piller. Det skall jag verkligen göra, men likväl blott för detta enda fall, var edert svar. d Morisson aflägsnade sig och ni gick: tillbaka in i ladyns rum. — Kort derefter inkallades jag och måste bära ett recept till apoteket. Jag bad apotekaren upplysa mig om, hvilka saker stodo på receptet, och hörde af honom, att det var mjöl af linser, bönor och ärter. Detta bekom min lady ganska väl, ty med bruket deraf inställde hon det omåttliga njutandet af kaffe, t, de många kötträtterna med de retande såserna, porter, vin 0. 8. V. — Af detta allt, af samtalet med dr Morisson, af er ordination och den goda verkan deraf på min lady, hemtade jag den lärdom: om man, såsom Morisson, begagnar sig. af menniskornas: oförstånd, men påtvingar dem, såsom det skedde med min lady, en mild och reglerad diet, icke genom förbud utan genom det föregifna begagnandet af ett i sig alldeles oskädligt medel, så kan man bota och förekomma ganska många sjukdomar. Sålunda har jag blott med min Revalenta arabica i stort efterhärmat er, och jag är er skyldig stor tacksamhet. (Norrlands-Posten.) — Vulkanutbrott 1855 den 18-0kt på Hawaji. Har ni nånsin hört talas om Hawaji? Det är blott ett stoftkorn i den vida Pacifiken ; det är spetsen af ett berg, hvars bas täckes af dessa vatten, hvilkas djup sjömannens sänklod ej ännu nätt. Det är en hop af basaltklippor, uppkastade i vild oreda ur det ömätliga djupet. :Det är toppen af en skorsten, som sträcker sig ut ur jordens evigt brinnande eldugn. . Det är en af dessa säkerhetsventiler på vår planet, hvilka släppa ut denna ånga och dessa gaser, som annars skulle till sitt ursprungliga intet sammankasta vår sköna, herrliga jord. Och dock huru tjusande är icke denna oceanens perla, huru täck ligger hon ieke der, denna oas midt i den blåa omätliga öcknen; huru-är icke här hopadt allt naturens mest yppiga bredvid det mest storartade, ja fasaväckande! Här breda sig leende ängder, här hoppa porlande kaskader, här sträfva mot den alltid klara himmelen tropikernas resligaste palmer, här stråla alla dess ljufvaste blommor, och här glänsa alla dess praktfullaste foglar. Hawaji är en ö, hvarom och hvarpå folken utkämpat många och blodiga strider — men nu är det ock ett fält, der kristendomen strider för att en gång — kanske snart — fira en af sina skönaste segrar. På denna ö finnas jordens kanske märkligaste vulkaner. Kilauea är en topp af 12,000 fots höjd, och i dess djup vältra sig eldmassorna i aldrig stelnade vågor. Mauna Loa åter har 14,000 fots höjd — och det är utbrottet från den senare, hvilket ett ögonvittne skildrar på följande sätt: På aftonen den 11 Augusti sågs en ljus punkt på berget; inom kort tid höjde den sig till en flammande låga. En omätlig remna hade öppnat sig i berget, och ut rusade floder af eld i lysande klarhet längs sidorna. Ned, ned rullade eldströmmen, smältande klipporna, lysande upp himlahvalfyet med er hvit klarhet, och utsändande väldiga ljusa moln. Hela atmosferen stod liksom i brand — och under 68 dagar varade detta förfärligt majestätiska skädespel. Hufvudströmmen, säkerligen uppgående till 10 mils längd, hade en bredd af !, mil. Sidoströmmar utsköto från alla delar, förlorade sig åter, och omslöto hela bergstrakten med ett nät af eld, lik underbart som förfärligt. : Strömmarnes djup var säkerligen 300 fot. På slätterna bildade de liksom eldsjöar af nära en mils bredd. Vid öns kant träffade de på stora skogar; träden föllo ögonblickligt. klipporna spräcktes, vattnen. uttorkades — allt var idel förstöring, idel fasa. Staden Hilo var i outsäglig uppståndelse och fruktan. Den amerikanske korrespondent, från hvars skildring vi lånat ofvanstående, har ej inberättat, huruvida detta fasansfulla utbrott snart slutade. Troligen hvilar nu elden i djupet. Berget står derlugnt liksom så många gånger förut, dess sidor se jemna och fasta ut; skogarne grönska vid dess fot; vattnen höppa lekande utför dess branter; blommorna stråla sköna och foglarne sjunga, glada som förr — och sjelfva menniskorna, så nyss ängsliga och villrådiga om sin tillvaro, gå der lugna och lyckliga — intet anande, intet fruktande. — Men snart, kanske myeket snart, skall berget åter öppna sig och utspy död och förstörelse. Då är det slut med lugnet och säkerheten. Låtom oss då tacka Gud att, om vi oek icke ega Hawajis sköna natur, oroa oss ej heller dess förstö relsemakter. — Vattentätt men icke lufitätt kläde. :Vattentäta tyger, soms tillika äro lufttäta (s. k. Macintosh-tyger) hafva befunnits ohelsosamma emedap de hindra utdunstningen; man har derföre sökt göra tyger ogenomträngliga för vatten men icke för luft. och härtillanvändt. samma medel som brukas till machinpappers planering, eller en blandning af tvålvatten och-alunvatten. Tyget får deraf samma egenskap som -vattenfåglars fjädrar, nemligen att på ytar kondensera ett tunnt luftlager, hvilket hindrar vatten att nå den och följaktligen äfven att fukta den ). Efter någon tid minskas likväl detta skyddsmedels verkan; man har, således åter begynnt tillgripa macintosh-tyger, i brist på bättre. En bekant fransk kemist, Payen, har nu uppgifvit ett annat tätningsmedel, som befunnits så ändamålsenligt, att 20000 dermed beredda öfverplagg: berättades vara i sistl Februari beställda för franska armen, enligt uppgift i Monitörn n:o 59. — Payens föreskrift är följande. I 32 vigter vatten löses I vigt alun, och likaså lösel i 32 vigter vatten I vigt blysåcker X(ättiksyrad blyt oxid), hvarefter lösningarne blandas. De begge sal: terna i dem byta då om baser: alunens svafvelsyrå förenar sig med blysåckrets blyoxid, till svafvelsyrad blyoxid, som är ett olösligt salt, och sjunker till blandningskärlets botten; blysåckrets ättiksyra förenar sig med alunens lerjord till ättiksyrad lerjord, som qvarstadnar i upplösningen. Denna afhälles från blysaltet och användes till tygets indoppning. När detta åter blifvit urkramadt och fått torka, är det färdigt att begagnas; det kan sedan icke mera fuktas af vatten. ) Genom ett lätt anstäldt försök kan man åskådligt öfvertyga sig om att detta luftlager är en verklighet och icke blott en hypotes. Om man nedsänker en rå gåspenna eller ett på nyssnämnda sätt prepareradt kläde i kallt vatten, så ser man fanet af pennan och ytan af klädet likasom öfverdragna med qvicksilfver, emedan vattnets åt luftlagret vända yta blir speglande. Uppvärmer man nu vattnet sakta, så utvidgas detta lager småningom till större blåsor, som släppa fanet eller klädet och stiga opp genom vattnet, likt vanliga luftbubblor, Ref.