rosen ARR — Å Pastoralexamen och prestbrist. Från åtskilliga stift hör man redan sedan längre tid klagas öfver prestbrist, och inom några är denna-klagan i tilltagande. Vi hafva erhållit flera artiklar i detta ämne oss tillsända, de flesta riktade emot pastoralexamen, som. man synes tillskrifva en öfvervägande skuld till den alltmera hotande -prestbristen. De olägenheter, säger man, som åtfölja denna examen, hafva antingen alldeles icke eller blott i ringa mån blifvit afhjelpta genom den senast, af nuvarande föredraganden för ecklesiastikärenden utfärdade författningen i ämnet. Det enda verksamma sättet att afhjelpa det onda vore att helt och hållet afskaffa denna examen, såsom onödig och onyttig, samt att äfven vid besättandet af pastorat, hvad examensfordringarne angår, åtnöja sig med prestexamen. Om vi också icke så alldeles kunna dela den öfvertygelsen, att just pastoralexamen utgör den egentliga orsaken till den öfverklagade prestbristen, hvilken fastmera, ifall den verkligen förefinnes och icke blott är en följd af arbetskrafternas ojemna fördelning, torde i vida högre mån böra tillskrifvas andra orsaker, så hindrar oss detta icke att instämma i den åsigt, som redan ofta varit uttalad, att hela denna examen numera med allt fog kunde afskaffas. Pastoralexamen har utan tvifvel varit både nödig och nyttig under en tid, då prestbild. ningen stod på en beklagansvärdt låg ståndpunkt. Men i samma mån fordringarne på de unga: presterna blifvit så AT stegrade, som nu är fallet, och prestbildningen i allmänhet i följd deraf börjat höja sig, synes äfven den ifrågavarande senare examen icke allenast utan all olägenhet, utan med verkligt gagn för både församlingarne och presterskapet kunna upphöra, — Vi meddela här nedan en under öfvanstående rubrik ifrån några prester i Lunds stift insänd artikel i detta ämne, hvilken företrädesvis vänder sig till insändarnes ståndsbröder inom de öfriga stiften. Redan hafva många röster låtit höra sig till ogillande af pastoralexamen och rättänkande män hafva, tid efter annan, välvilligt påpekat några af de svårigheter, eo prestman har att bekämpa för undergående af densamma. Men svårigheterna äro för många att kunna uppräknas; vi vilja derföre hufvudsakligen endast säga några ord om nämde examens oförenlig het med den inom riket rådande prestbristen. För att bevara åt oss det medvetande, att vi icke öfverskrida den af oss kända sanningens gränsor, skola vi likväl i dessa rader endast hålla oss vid ställningen inom Skåne och Blekinge, öfverlåtande åt hvar och en att sjelf göra de slutsatser, som kunna dragas deraf, att. prestbristen här långt ifrån så högljudt öfverklagas, som i andra: rikets provinser. I Lunds stift har prestbristen redan flere år vållat pastorandi en svårighet af mest oroande art. Då här numera inga andra pastorer, än de som deraf äro i största behof, kunna erhålla adjunkter, få dessa senare städse så trägen tjenstgöring, aw föga tid lemnas öfrig åt examensläsning, För denna behöf