Aftonbladet – 19 april 1856, sida 2

kristlig psykologisk afhandling af Kofoed Hansen, samme snillrike författare, som för några år sedan ander pseudonymen Jean Pierre utgaf ett slags psykologisk roman eller Sjelehistorie, i 2 delar, nnder titel Kjöd og Aaand, hvilken både i Danmark och Sverge ådragit sig mycken uppmärksamhet. — Professor Meisling, bekant såsom förtjenstfull öfversättare af flera antika skaldeverk samt af Carlo -Gozzis mask-komedier och äfven genom några estetiska originalarbeten; har nyligen aflidit i Helsingör. — I anledning af Lamartins nyligen påbegynta tidskrift Cours familier de la litterature, innehåller Siecle följande artikel, undertecknad af dess hufvudredaktör, Havin: Då fråga uppstod om:Du Guesclins befrielse ur fångenskapen, yttrade denne ryktbare krigare, att det ej funnes någon spinnerska inom hela Frankrike, som ej skulle vilja arbeta för att bidraga till hans lösepenning. Vår store skald Lamartine skulle kunna tala på samma sätt som Carl V:s general; men han afböjer ihärdigt det sedan flera år tillbaka ofta framställda förslaget om en nationalsubskription, som kunde bereda honom ett lugn, hvaraf poesien och historien otvifvelaktigt skulle hämta en ny glans. Säkerligen finnes ingen moder i; Frankrike, som . ej skulle vilja bidraga till skaldens befrielse, ingen familjefader, som ej.skulle deltaga i denna hyllning, hemburen åt en förtrollande talang, åt en stor karakter. Men då hr Lamartine fortfar att endast i ett -omåttligt och ihärdigt arbete vilja söka vilkoren för sitt lugn, måste vi, ehuru ogerna, öfvergifva tanken på en nationalsubskription. Vi vilja deremot af alla våra krafter söka befordra spridningen af det bland hans arbeten, som mest är egnadt för familjerna. Hvar och en af Siöcles författare subskriberar härmedelst på Cours de -Litterature, och förbinder sig att med alla möjliga medel bereda framgången af ett företag, hvaruti den store häfdatecknaren, den utmärkte statsmannen, den herrlige skalden vill finna sin-sista materiella tillgång. Med denna anmälan är äfven förenad en till franska litteraturens vänner ställd adress, som är undertecknad af Bixio, Didot freres et fils, Havin, Jules Janin, Legouv, Pitre Chevalier, Leon Plee, Ponsard, Edmond Texier, Louis Viardot m. fl. Häruti yttra författarne, att förklaringen öfver deras ovanliga åtgärd, att skaffa subskribenter till Lamartines nyaste verk, är att söka i der djupa känsla, som dikterat. deras förslag. Landet, såga de, skall förstå oss. En man har sedan trettio år tillbaka uppfyllt Frankrike och Europa med sina arbeten och med ryktet om sina handlingar. -Skald, talare, statsman under ett betänkligt tidskifte, kan han väl i afseende på den politiska delen af sitt lif olika uppskattas, men aldrig beskyllas för något afsigtligt fel, någon karakterssvaghet. Menskligheten -har till en stor del honom -att tacka för schavottens afskaffande, Frankrike för säkerheten till lif och egendom, armåen för bibehållande af sin. fana, Europa för fredens bevarande år 1848; litteraturen har honom att tacka för den bästa delen af dess glans i 19:de seklet. Denne man, som efter en mödosam och skiftesrik lefnad borde få njuta åtminstone lugn, är nu, till följd af missgynnande, men för hönom hedrande omständigheter, tvungen till. ett oaflåtligt arbete. Hans snille förmåratt bära detta, Hans kräfter måhända icke. Ett af honom fäldt yttrande uppenbarar hans egen tänke härom. — Ni tar lifyet af er med detta öfvermenskliga arbete, sade honom för några dagar sedan ett berömdt fruntimmer. mDet är väl möjligt, svarade hr de Lamartine; men jag vill hellre.dö af arbete-än af sorgn. Författarne önska, att detta arbete (Cours -familier de la Litterature) måtte bli kändt-och understödt af alla i Frankrike, hvilka förstå litteraturens värdighet och betydelse. De vilja, honom oåtspord-och, om så fordras, emot hans vilja, sprida detta vädjande till hela det litterärt bildade Frankrike. De inbjuda hela Frankrike att med dem förena sig. För detta ändamål öppna de hvar och en i sin egen bostad, äfvensom på alla tidningsbyråer och hos alla bokhandlare inom Frankrike, hvilkas medverkan de icke ett ögonblick betvifla, särskilta byråer för subskription på hr de Lamartines Cours de la Litterature. Revue des deuz Möndes innehåller deremot i-sin Chronique af den 31 Mars ett temligen hårdt och under närvarande förhållanden högst oädelt utfall mot Lamartine, sägande, att ingen varit så gynnad af lyckan som han, och att han visst icke har något skäl att klaga öfver ödet, som har öfverhopat honom med sina skänker, hvilka han sjelf förspillt och förintat. — FP. Bodenstedt har utgifvit en fjerde tillökad upplaga af Die Lieder des Mirsa-Schaffy,. Det torde icke vara obekant, att Mirza-Schaffy är en nulefvande turkisk skald, med hvilken Bodenstedt gjorde bekantskap på sina orientaliska resor och som i Tiflis gaf honom undervisning i tatariska språket. Genom en blandning af mildt svärmeri, glad lefnadsnjutning och praktisk verldsvisdom, äro hans sånger i vise mån beslägtade med Hafiz dikter. — I Mänchen ha under de senaste månaderna en serie offentliga föredrag för den bildade allmänheten blifvit hållna af åtskilliga dervarande lärda. De börjades med 4 föreläsningar öfver oorganiska kemien af Liebig ; derefter ha följt föredrag af Bluntschli (om de asiatiska folken), af Bodenstedt (om qvinnans ställning i österoch vesterlandet), af Carriere (om Skakespeare), af Dingelstedt (om franska scenen under skräckväldets tid), af Jolly (om det mätbaras gränser), af Kobell (om den oorganiska na turens former), af Löher (om Winebags-indianerna), afPettenkofer (om förhållandet mellan naturvetenskap och industri), af Riehl (om Josef Haydn) o. s. v.