Aftonbladet – 19 april 1856, sida 2

ehåller afslagna anmärkningspåståenden; 2:0 tt med ogillande lägga samma utskotts beänkande till handlingarne; 30 att gilla annärkningarne, utan att derjemte göra anmäan omentledigande — hvilka alla besvaras akande. Huruvida formlig -decharge skall lemnas Her icke, är egentligen ej annat än en ordråga, enär den så kallade dechargen impliite ligger i en dylik anmälans: uteblifvande. Itt anmälan om entledigande kan af rikets tänder göras på samma gång de formligen gilla konstitutionsutskottets anmärkningar, betrides af författaren på samma grunder, som f honom vid en likartad -fråga :blifvit-anörda. Vi få för vår del i-detta afseende äfrenledes hänvisa till de då af oss anförda notskäl. Frågan buruvida konstitutionsutskotets dechargebetänkanden kunna punktvis förelrägas, besvaras med ja, ehuruväl författaren inner ett motsatt förfarande vara lämpligare. Rikets ständer kunna efter 107 ej besluta ågon annan påföljd, än anmälan om entleligande, men väl såsom en ny fråga på grund ft konstitutionsutskottets upplysningar göra en inderdånig anmälan i afseende på saken, utan slander af personer, hvilket alltid bör åtfölas af. begäran om entledigande. Betydelsen -af rikets -ständers makt efter 107 — en makt, som hittills aldrig blifvit illämpad af trenne stånd — finner författaen egentligen ligga deruti, att svenska :folkets rättighet att tala inför sin konung, har sitt mest direkta uttryck i denna paragraf. I afseende på riksrättens organisation förekomma flere märklig anomalier. Den är hufvudsäkigen densamma som våra äldre riksrätters alltsedan 1634, då embetsmannahierarkien först jattade fast fot i vårt land. Vårnuvarande riksrätt är hvarken, såsom i England, Amerika och Frankrike från 1815 till 1848, en del af representationen, ej heller; såsom i Frankrikes republikanska författningar och åtskilliga nyare monarkiska (deribland Norges och Danmarks), en -förening -af representationen och landets högsta domstol, utan en helt och hållet oblandad embetsmannarätt. Riksrätten, som dömer emellan regeringens närmaste organer och representationen, är oberoende af den ena parten, men icke så alldeles af den andra. Dess ledamöter. tillsättas alla af den andra statsmakten, och liksom om man ej funnit. detta. nog,. utgöres största antalet af afsättliga embetsmän; 365 regeringsformen om domares oafsättlighet gäller icke här. Vidare kunna riksrättsledamöter icke allenast afsättas. utan ock för tillfället medelst en order ur riksrätten aflägsnas, hvilket 1818 inträffade med militärbefälhafvaren i Stockholm. 1840 års. konstitutionsutskotts förslag till ny organisation -af riksrätten förkastades, jemte samma utskotts representationsförändringsförslag. med hvilket det stod i det närmaste sammanhang. Efter att hafva kritiskt genomgått de reglor och former, som äro bestämda för riksrätten, ingår författaren slutligen i en analys af ESR hvars besynnerliga och mycket omtvistade 6 -5.göres till. föremål för en särskilt undersökning. Författaren finner denna 8, ehuru hänvisande på 1075 regerings formen, likväl handlaom helt olika saker. Den förra handlar nemligen om uraktlåtenhet att iakttaga och fullgöra 1 grundlagen (ehuru ej i ansvarighetslagen) uttryckligen föreskrifne plikter, den senare om rådslag i strid med rikets nytta, om bristande oväld, nit, skicklighet och drift. Då den vigtiga frågan, huruvida riksrätten äfven skall dömma efter allmän lag och icke blott efter ansvarighetslagen — en fråga, hvilken, ehuru dentyckes-temligen tydligtvara afgjord genom 106 8 regeringsformen, likväl med. nej besvarades icke blott af svarandena inför 1854 års riksrätt, utan ock af sjelfva denna riksrätt — gifver författaren. i likhet med nuvarande justieombudsman i dess embetsterättelse för nämde år, ett jakande svar. Den väg, vi här i författarens lärorika sällskap tillryggalagt, torde tilläfventyrs ha förekommit mången läsare något-ödslig och föga angenäm. Men för dem som hafva intresse för sitt fosterlands högsta politiska angelä beter, och synnerligen för dem, som äro eller innan kort blifva berättigade att i dessa angelägenheter personligen deltaga, hoppas vi. att en blick på dessa vigtiga frågor icke varit: ovälkommen. Helst önskade vi likväl, att dessa slags läsare måtte taga omedelbar kännedom om den värderika boken. Skulle denna utförliga anmälan ha förmått i någon mån härtill: bidraga, så vore detta för oss en sann illfredsställelse. Ehuru vi uti en och annan fråga varit af en något olika mening med den förtjente författaren, lyckönska vi honom upp: riktigt till den framgång, som tvifvelsutan bör möta ett verk, utmärkt så väl genom grundligt studium som genom en af all svulst och tyskeri obesvärad stil, och som i mer än ett afseende kan och bör med vigtiga lärdomar rikta ej mindre statsmannen än representanten. Det förtjenstfulla arbetet utgör en värderik tillökning i den svenska statsrättens litteratur och vittnar -genom mängden af anförda prejudikater om en lika samvetsgran som mödosam forskning. LITTERÄRA NOTISER. — FVederlöggning. af skriften Förbigångna Mömenter i-1812 års politikn, m. fl. senare slika uppsatser och åsigter. Denna nya inlaga i striden om 1812 års politik vänder sig emot skriften om de förbigångna momenterna.