Aftonbladet – 15 april 1856, sida 2

är autentiskt. Bla ville under dessa hindrad s derifrån redaktör, hr v. Kruse. gar besöka Berlin, men. emedan han i följd af gligen har att göra ör kanirarnes upj Fpade gånger uttalade vilja vidtagna eler såsom hotelser framställda in:lragningarne af tillstånsisbrefven ; i ast i rättan tid. Om den kan gagnai tt Kreuzzeitung har med sötsura miner lofvat den sitt partis understöd. Partiet har lärt att begagna pressen för sina syften och gilfver sig nu sken af att vilja förvara henne. Det skall väl ock för skam skull skrifva några artiklar derom och kanske äfven på tribunen prestera ett eller Men det biir sannolikt allt. Det i glömska, att den I inkar och pat pressens nuvarande ställning, Ar kanske icke hr v. Kleist-Retzow en af junkerpartiets verksammaste och ifrigaste medlemmar? Och hr v. Bismark-Schönhausen, vår representar: vid förbundsdagen i Frankfurt, är han icke en af partiets matadorer, och har icke ban mer än någon annan bidragit till pressens undertryckande i hela Ty: kland? Det gär med tryckfrihetens rena och intresserade försvar genom Kreuzzeitung, som med herrehusets ekonomiska kapriser. Detta hus har den 5 April blott till den 1 Januari nästa år beviljat skatteökningen af 25 procent, som tillika med krigsskatten om 30 millioner beviljades våren 1834, ehuru regeringen äskade att skatteökningen måtte fortfara till den 1 April. Detta är ganska vackert, och vid tillfället höllos ovanligt hushållsaktiga tal från ytterstå högerns och yttersta vensterns bänkar. Men ser man bakom kulisserna, så förstår man något bättre än allmänheten om icke komedien, så åtminstone aktörerna. Herrarne äro förbittrade på finansministern, som icke behagar dem, emedan han icke vill dela budgeten i en ordinarie och en extra ordinarie af lelning eller gilla denna af de feodala ofta föreslagna delning. Den ordinarie skullc nemligea en gång för alla beviljas och den nuvarande fördelningen af grundskatten, utav hvilken riddargodsinnehafvarne icke trifvas. sålunda förevigas. Finansministern, en inkränkt byråkrat, vill dertill icke medverka. Deraf kommer missnöjet och den plötsliga sparsamheten hos junkrarne samt deras ömma omsorger för de skattskyldiges bördor. Dessa kunna med skäl utropa: Gud bevare oss för våra vänner, för våra finder skola vi nog sjelfva bevara ossl.. .. RR merdinseuktreneNmmsn