Aftonbladet – 15 april 1856, sida 2

DEN SKÖNA GABRIELLA ). Å UGDSTE MAQUET. ANDRA DELEN. VIL Qvarnen. Huru var det väl också möjligt att den högsinnade, den konungsliga saken så varmt tillgifna Gabriella så länge kunnat motstå Henrik, oaktadt hans lysande namn, lager-: krönta panna, ädla hjerta och upphöjda själ? Visserligen gränsade den faderliga vaksamheten till det onaturliga, men den höge älskaren hade ju detta oaktadt så väl förstått att begagna sig af hvarje minut, då det var möj: ligt, att i sin älsklings öra hviska några ord om de brinnande känslor, hvilka förtärde honom. Markis dEstråes hade som en ödmjuk undersåte öppnat sina dörrar för Henrik. Misstroende hade i början icke funnits till hos den gamle mannen, men snart varseblef han de glödande blickar, med hvilka monarken slukade hans dotter, och han beslöt genast att glömma allt för att endast vaka öfver sitt barns lugn och sitt namns ära. Med den utsöktaste skicklighet hade markisen ifrån detta ögonblick blandat sig uti de begge älskandes konversation, och vare sig i hemmet eller på promenaden hade han alltid förstått att kasta sig emellan tvenne ögonkast eller tvenne handtryckningar, ja till och med de kungliga brefven föllo oftast uti den påpasslige fadrens hand. På detta sätt hade sex månader förAutit när Henrik tog sin tillfykt till mindre ) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62 —68, 72, 74, 75—78 och 81— 66.