Aftonbladet – 15 april 1856, sida 2

byggningen, eller på den af klipporna om: gifna terassen, til hvilken en smal gångstig ledde, afvakta sin Gabriellas ankomst. Denna afton gjorde konungen sn vanliga manöver med mera förtroende och hopp än någonsin. Markis dEstråes var frånvarande. Gabriella låg troligtvis redan,ty det var mörkt uti Grat.ennes rum, men qvällen var så herrlig att det var synd att sofva. Henrik hade under vägen, från träden samlat sig ett litet förråd af projektiler, och han började nu med mera häftighet än annars sitt anfall. De små gröna äpplena klingade mot rutan, men intet fönster öppnades. Henrik begynte om igen — intet svar; det såg nästan ut som om den så efterlängtade framgången skulle för bytas till ett nederlag. Månen kastade ett starkt ljus öfver häst och ryttare, och konungen, rädd att observeras af någon förbigående, beslöt att en stund rida fram och tillbaka under vapenhusets mur, i afvaktan på att Gratier.ne antingen skulle vakna eller återkomma från sin matmoder, som troligtvis ännu ej afskedat henne. Men Gratienne hvarken hördes eller syntes till, och den otålige Henrik började åter sin attack mot rutan. Då besvarades hans häftiga bombardement med ett märkvärdigt bu ler, men ej från det mörka och stumma slottet, utan ifrån floden, hvars ena hälft öfvergöts af ett silfversken, medan den andra betäcktes af de på ön Bongivals strand bopträngda sekelsgamla trädens gigantiska skuggor. Det förekom Könungen såsom om uppväckta elfvor med iröniska skratt hånat hans. fruktlösa försök, och han hejdade sig hastigt för att lyssna. Efter nägra minuter blandade sig äfven svaga hviskningar med de skalkaktiga skrattsalfvorna, och han hörde tydligt bänders plaskande uti det våta elementet.