Aftonbladet – 14 april 1856, sida 2

om den liberalitet och den fördomsfrihet, hvarmed frågan inom sjelfva denna korporation betraktas, skiljer jag mig likväl något från motionären i fråga om tillämpningen af den princip, hvarpå motionen sig stöder. Det skulle, enligt hvad motionären föreslagit, endast blifva husegare, som finge andel i representationen, jemte . borgerskapet; men en så jan. inskränkning hvilar, som jag tror, icke på rättsgrund. Den saknar dessutom motsvarighet i vår nu gällande sockenstämmoförfattning. Preussiska stadsordningen innehåller väl, att minst hälften af Stadtverordnete, skall utgöras af fastighetsegare, men om förhållanden, dem jag icke känner, göra. ett sådant stadgande der i landet nyttigt eller nödvändigt, tror jag likväl icke, att detsamma skulle kunna. nöjäktigt. motiveras, för Stockholm. Icke blifver man skickligare för allmänna värf derigenom, att man köper eller ärfver en fastighet; icke heller är fastighetsegaren stadigare fästad vid kommunen än t. ex. den, som derstädes innehar ett embete, eller med andra än borgerliga yrken sig sysselsätter. Egenskapen af fastighetsegare är icke heller permanentare än den af embetsman eller -rörelseidkare. Snarare tvärtom; ty husen utgöra ganska kuranta handelsvaror, och erfarenheten visar, att personer vida oftare öfvergå från husegare till icke-husegare, än de upphöra med en sysselsättning, hvaraf de hafva sin utkomst, eller lemna en tjenstebefattning. I betraktande bör jemväl tagas, att husegarne här i staden icke äro med någon särskilt skatt till stadskassan betungade, och att de sannolikt hädanefter, såsom bhitintills, blifva mer än tillräckligt: representerade genom de ledamöter af stadens äldste, som borgerskapet inom sig utser, och af hvilka de fleste nuvarande äro husegare. Jag tager mig fördenskull friheten föreslå: att sextio af Stockholms invånare må utses och konstitueras till en myndighet, som har att, under benämning af stadens äldste, öfvertaga, .gemensamt med magistraten, de staden rörande förvaltningsbestyr, dem borgerskapets äldste hitintil.s, jemte magistraten, utöfvat; att såsom valberättigade och valbare må anses: 1:0o allade, -hvilka i staden: innehafva burskap såsom borgare och äro här mantalsoch .skattskrifne; och 2:o stadens alla öfrige mantalsoch skattskrifne invånare af mankön, som fyllt 25 år, i 3 år varit i staden bosatte, samt antingen a). ega fast egendom inom staden till ett taxeringsvärde af 10,000 rdr riksmynt, eller deröfver, eller 5) erlägga till. Kongl. Maj:t och kronan skatt för en årlig inkomst af embete; tjenst, eller annat näringsfång, till belopp af minst 1000. rdr berörde mynt. Det burskapsegande borgerskapet utser inom sig, i hittills antagen ordning, 50 ledamöter bland stadens äldste, och desse 50 inom sig 6 ledamöter i drätselkommissionen. Stadens öfrige valberättigade -och valbare invånare utvälja inom sig 10 ledamöter bland stadens äldste, och desse 10 inom sig-2 att vara ledamöter i drätselkommissionen. De, som tillhöra magistraten, eller i öfrigt njuta inkomst af stadskassan, äro hvarken valberättigade eller valbare. Från valrätt och valbarhet. uteslutas jemväl de, som lyda under andres målsmanskap eller husbondevälde, sinnessvage, i konkurstillstånd försatte, till dess de sina borgenärer förnöjt, vanfrejdade och. under ransakning för vanfrejdande brott ställde, de senare intilldess ransakningen angående dem blifvit slutad och såvida de förklarats böra sin oskuld tillgodonjuta. Utöfver dessa bestämmelser skulle, om detta förslag vinner afseende, flera andra blifva. .af nöden,: hvilkas utarbetande lämpligen torde böra ät särskilte af. magistraten, och borgerskapets äldste utsedde komiterade. öfverlemnas, likasom jag ock tror, att hela frågan bör, förr än den afgöres, af komiterade förberedande handläggas. — Vi hafva redan nämt, att en sådan komitå, som hr Uppling i slutet af detta anförande föreslog, också blef af magistraten och borgerskapets äldste nedsatt. Det är således på densamma, som ärendets vidare händläggning nu närmast beror. Såsom läsaren torde påminna sig, åsyftade den af. hr Schartan först väckta: motionen blott, att de äldstes antal skulle ökas med tio ledamöter, valde bland de hufvudstadens invånare, hvilka derinom ega fastighet till taxeradt värde af minst 10,000 rdr bko och icke tillhöra borgerskapet, äfvensom att af denna nya klass bland de äldste tvenne nya ledamöter i stadens drätselkommission skulle utses. Hr Upplings förslag åsyftar, såsom man finner, en något större utsträckning af valrätt och valbarhet inom den nya klassen, i-det denna enligt hans förslag icke blott skulle omfatta fastighetsegare, som icke ega burskap, med ett till 10,000 rår riksmynt nedsatt minimivärde för de berättigades egande fastigheter, utan äfven öfverhufvud sådana i staden sedan minst 3 år bosatte invånare, som till kronan erlägga skatt för en årlig inkomst af minst 1000 rdr riksmynt. Hr Upplings förslag är således något mera liberalt än hr Schartaus, men i alla fall inskränkt inom så försigtigt. utstakade gränsor; att det åtminstone visserligen icke borde hos magistraten och femtio äldste möta någon betänkbn de änn Ar Iggn DÅ FT OR DNR få MIR