Aftonbladet – 12 april 1856, sida 3

j Derför att-han ej: vill; det ers majestät skall göra.honom den äran att vanära hans. hus! 1) sCrillon! Crillon! det. var hårdt sagdt.JiS8 ) Ni ser, sire, huru vådligt det är att anförs ro mig hemligheter, jag missbrukar dem straxt... Men förlåt mig. j Jag förlåter dig allt, 5å mycket hellre som Gabriellas heder är ten som den första snör. lickans hjerta är tyvärr ej mera medgörligt än fadrens högmod loch det bästa beviset derpå är, att jag. ej är säker om hon i afton värdias mottaga mig, ehuru jag drifvit försigtigbeten ända derhän, att skicka gubben dEstråes till Medans..der-den tappre ädlingen nu som bäst sitter och väntar mig hos de Rosny. j Men, :sirej då fiiner jag ers majestät på längt när ej så lylckig som ni nyss sade. j Hvarje olycka rha sitt slut, liksom hvarje yok sin öfvergång! :Hoppet: är en af mina lygder, Mina fiender kalla det för envishet, deh mina vänner för tålamod... Men fot till-häst! hvilken. herrlig afton efter en så svår dag! Jag har besegrat ligan och intagit mitt onungarike... Låtom oss hoppas, att min un Gabriella ej skall.vara mera ointaglig ! ; oJaz-låtom-oss-hoppas, sire, efter det gäller att tillfredsställa ers: majestäts, svarade Crillon. Men tillåt mig åt taga af den kortaste vägen till Saint-Germain; jag känner mig icke lugn och jag ber kungen äterskänka mig friheten, i fall jag ej är honom Belt och hållet oumbärlig. Var fri, tappre Crillon! farväl och tack! Köm ihåg i mörgon tiden för vårt möte!l Crillon hjelpte konungen upp på hans frustande springare, som snabbt -aflägsnade sig. Chevalieren.stod några minuter orörlig, hans vänliga blickar, följde den älskade monarken, och en varm bön för hans lycka sväfvade på hans läppar. Hvilken stor själlv mumlade han. (Forts.)