Aftonbladet – 10 april 1856, sida 3

nöjdhet, som behöfver undanrödjas, af eget bristande nit för saken, som behöfver uppeldas vid flamman af hr grefvens lågande nit, utan ropet innebär, med afseende på folkskolans form (inre och yttre organisation), detta ille faciet (han skall göra det), hvaraf man väntar sig allt hvad som fattas. sedan man, utan närmare undersökning af bristerna och utan håg att dem på egen hand afhjelpa, kastat yxan i sjön vid skriket öfver folkskolans allmänna oduglighet. Eljest borde väl hvar och en sjelf veta, huru roteundervisning kan fås för penningar, helst metoden för den undervisningen är den enklaste, nemligen hemskolans metod i kojan, såvida roteskolan ej får samma utsträckning som den fasta. Att gjuta anda och lif i lankasterskolan har lyckats förr och kan lyckas ännu, der anda och lif saknas, om man afskakar sig dåsighetens ursäkt: ille faciet, och detta afskakande är för skolfrågans framgång numera första vilkoret, då hjelparen, som påräknas, ej kan räcka till för mängden, alldenstund han behöfver vara minst ett par månader vid hvar skola, för att sätta den nya skolplanen i full gång. Man får dock ej tro, att försök, som i första ifvern och öfverraskningen se ut att lyckas, hafva garantien för sin praktiska varaktighet. I en adress, intagen i Aftonbladet för den 8 sistl. December till skolstyrelserna på alla de ställen, hvarest hr grefven efter anmodan inställt sig och efter förmåga sökt åstadkomma förbättring i folkskolorna,, begär hr grefven erhålla upplysning om och i hvad mån några förändringar till följd af hr grefvens besök vidtagits och fullföljts i folkskolornas såväl yttre organisation, som äfven inre ordnande och behandling,. Hr grefven säger sig behöfva veta detta och äfven förnimma hvad frukter, som redan kunnat förspörjas af de möjligen vidtagna förändringarne, samt tillika underrättas om de inkast som den föreslagna skolplanens praktiska utförande kunnat föranleda. Se här det ädla steg å hr grefvens sida, som framkallat dessa rader. -Ty ehuru jag ännu icke erhållit hr grefvens värmande och upplifvande besök vid den folkskola, som jag har pligten att vårda, har jag likväl fått del af resultaterna vid några skolor, der man på allvar försökt den föreslagna skolplanen, och I tror dessutom, att hr grefven lika gerna ser sig underrättad om inkasten, af den, som gör dem, som af de skolstyrelser, som få emottaga dem af de praktiserande skollärarne. Men jag önskar äfven att allmänheten måtte få del af inkasten, sedan allmänheten i tio år sett mera inkast mot den inre och yttre organisation af folkskolan, som man haft och har; ty frågan är folkets, stödd på gällande folkskolestadga. I samma adress ser jag hr grefven, så vidt jag vet, för första gången offentligen nämna behofvet af pålagor, för roteundervisningen, ehuru hr grefven, för att icke dermed väcka folkets ovilja, för nu befintliga små tillgångarnes, fruktbarhet måst taga i anspråk ett lifaktigt sjelfförsakande nit för saken. Häraf vill synas, att hr grefven modifierat sin skolplan, men ovisst huru långt. I Skara fick man en roteskola för ett pris, som öfverstiger mången ordinarie lärares lön, efter arbetsdag räknadt, men det har måhända aflupit lindrigare annorstädes. Att den föreslagna skolplanen ej kan bestå blott deri, att hr grefven vill roteundervisning, der den väl behöfs, men ej finnes, är klart deraf, att hvar förnuftig man, som tänkt i frågan, insett behofvet deraf, samt att en del församlingar gjort hvad de kunnat, då de antingen gjort skolan ambulant, eller ock med en fast förbundit ambulanta, och detta för mer än tio år sedan. Att afhjelpandet af första behofvet ej gör tillfyllest, torde pastorer, skollärare, skolstyrelser och menigheter nog inse, om de för saken nitälska, så att Jdet ytterst torde bero på anskaffandet af nervus I Perumn. Jag förblifver derföre i den tro, att vi icke behöfva någon ny skolplan, utan att vi endast behöfva eldas till nit och uppoffringar för en stor sak, att: hvarje kojas barn må blifva delaktigt af dess välsignelse. Medlet är påtagligt för hvarje tänkande man, vägen till målet är synlig för hvarje folkskolans vän, sättet måste lämpas efter förnuftets och erfarenhetens läror och efter för handen varande förhållanden; ty menskligheten liknar den tålmodiga åsnan, som slår bakut, när man fordrar mer än hon orkar med. Hr grefven har fått en ädel och hög mission i statens, i folkskolans tjenst. Hr grefven uppfyller ock allt hvad folkskolan har rätt att vänta, då br grefven uppfyller tändstickans, ändamål, då hr grefven med sitt lågande nit och sina kärleksfulla ord kommer kargheten att lossa på pungen, liknöjdheten att ruska upp sig, makligheten att taga skridt, och den petrificerade fientligheten till folkbildningen att falla sönder, der de ensamme eller i förening möta hr grefven på resan genom riket. Mycket, ganska mycket förmår äfven hr grefven mångenstädes förbättra med afseende på folkskolans inre behandling, utan att just derföre en omstöpande ny skolplan behöfver allmänt införas; ty den gamla, som ändå medverkat dertill, att vi hafva den mest bildade allmoge i verlden, alla dess brister och olater oaktadt, kan måhända vara lämpligare på stället och med afseende på förhanden varande förhållanden. Att göra hela landets folkskoleväsen till ett experimentalfält för en privat mans skolplan, innan den på något enda enskilt ställe visat sig varaktigt verkställbar, kan jag för min del ej gilla, utan att förråda den sak, för hvilken äfven jag offrat en del ef mitt lif. Jag är alltför litet ideolog, för att icke befara, att jag, för mitt uppträdande mot hr grefvens så allmänt uppburna skolplan, gör mig skyldig till att blifva räknad bland dem, som beherrskas af fördom, och anträffelig oskälig envishet (se adressen); men för sakens skull bar jag underkastat mig vida mer än detta lilla obehag, utan att fälla modet. Jag slutar med den hjertligaste önskan, att hr grefven å sin sida, i medvetandet af en god vilja för ett högt mål, ej må låta modet falla, om hr grefven skulle finna mina inkast af erfarenheten bestyrkta nästa år eller året derpå. Men har hr grefvens skolplan ingen annan vedersakare, än mig, då skall den segrande gå fram öfver detta vanmäktiga hinder, och jag skall glädjas öfver mitt misstag och utan blygsel erkänna det. Tillsvidare tvingas jag dock af öfvertygelsen, att anse och högakta hr grefven blott såsom tändstickan, som såväl behöfs inom den gifna formen, såsom förste mannen att sätta lif i spelet. Att fylla sin plats i detta hänseende, såsom hr grefven kan göra det, är ära nog för en personlighet, som ej lefver blott af bröd, och medför oberäknelig välsignelse för kommande slägten, då fråga är om ett helt lands folkskoleväsen. Ännu bättre skulle dock fosterlandet kunna göra sig till godo hr grefvens brinnande nit, om med en skolinspektörsbefattning hr grefven finge uppdraget att vara föreståndare för ett reglementeradt centralinstitut för folkskolelärares bildande, såsom jag i början af år 1849 föreslog i en artikelserie i Aftonbladet. J. Otterström. ud Om Stockholms Handels Aktiebank. (Fortsättning från gårdagsbladet.) Men teorien om aktiebanker var icke här ny vid sistlidne riksdag. Rikets ständer hade redan vid riksdagen 1834—1833, för sin del,