Aftonbladet – 9 april 1856, sida 2

drig, ej en gång med den största ansträngning, någonsin kunna falla ur minnet. Man kan också störta hönom i så vådliga faror och hota honom med så omätliga törluster, att han ej en gång skall rygga tillbaka för det högsa pris, blott han kan räddas derutur. Briasaco hade valt det sista medlet, derför att han hade hört sägas att Beärnaren vore både otacksam och glömsk, och han hade strängt beslutat att ingifva denne prins en så stor fruktan, att han aldrig skulle kunna förgäta honom; betalningen skulle naturligtvis erigenom blifva vida bättre. Haos plan var att under vapenhvilan bemäktiga sig Henrik IV. Företaget erbjöd ringa svårigheter, ty sedan åtta dagar irrade Henrik, dels ensam, dels åtföljd af några officerare, omkring i trakterna af Paris. Uteslutande upptagen af kärleksaffärer, vårdslösade monarken helt och hållet alla förrigtighetsmått, och Briskac var öfvertygad att, så vida han ej satte förslaget i verket, hertigen af Feria utan tvifvel den ena eller andra dagen skulle göra det för konungens af Spanien räkning. Grefven hade derför sändt tolf tappra soldater, så mycket tapprare som de ej visste mot hvem de skulle användas, att bevaka den väg, hvilken Henrik hvarje afton tog; och som konungen alltid var förklädd hade han ej att befara det de skulle igenkänna honom. Fången skulle föras till Brissac, hvilken väntade ett stycke derifrån på ett aflägset, men säkert ställe, och der ämnade Paris guvernör, beherrskad af ögonblickets ingifvelser, till sin egen fördel afgöra den. gtiga fråga, som vid denna tidpunkt delade Frankrike och höll hela Europa i schack. Om han utlemnade Henrik åt Mayenne, så ojorde ban ligan en tjenst, för hvilken denna alltid skulle stanna i en tacksamhetsskuld, nästan omöjlig att betala, och om han återskänkte