gen påräknade staisinkomst, böra vid tullfrågans afgörande tagas i betraktande, den 4 Dee. anbefallt krigs-, bergsoeh kommerskollegierna att inkomma med utlåtande; angående frågan i sin helhet, och dervid fullständigt utreda, i hvad mån borttagandet af förenämde införselsförbud kunde inverka på alla dermed i sammanhang egande förhållanden så väl emellan kronan och enskilte, som sådane, hvilka röra kronans och statsverkets fördel ensamt, äfvensom föreslå de åtgärder och försigtighetsmått, hvilka kollegierna ansåge vara nödiga och nyttiga att vidtaga, i händelse införsel af krut emot den af rikets ständer utförda tullafgift skulle medgifvas. Sedan kollegierna under den 15 Juni 1855 afgifvit det sålunda från dem infordrade utlåtande, företog K. M. under den 29 sistl. Dee., uppå finansdepartementets föredragning, detta ärende till pröfning, hvarvid K. M. förordnade, det nu varande förbud mot införsel i riket af krut skall upphöra med 1858 års utgång, samt införsel af nämde artikel emot stadgad tull blifva tillåten från och med den 1 Januari 1859; oeh förklarade K. M. sig vilja dels uppå föredragning af landtförsvarsdepartementet taga i öfvervägande, om eller hvilka åtgärder böra vidtagas med afseende å det inflytande tillåtelsen till införsel af krut eger uppå förhållandet med krutoch svafvelbruken samt salpeternäringen, äfvensom på anstalterna för rikets försvar, dels ock uppå civildepartementets föredragning fatta beslut i anledning af de väckta frågorna om medgifvande af enahanda frihet för kruttillverkningen, som för andra näringsgrenar, om sättet för bergslagernas samt öfriga krutkonsumenters förseende med denna vara, samt om de föreskrifter, kontroller och försigtighetsmått, hvilka kunna anses nödiga att stadga rörande kruthandeln efter 1858; hvarjemte K. M. anbefallt generaltullstyrelsen att inkomma med förslag till de särskilta stadganden, hvilka i och för tullbehandlingen af krut vid införseln kunna vara behöfliga.