Aftonbladet – 8 april 1856, sida 2

Folkundervisningen. Vi emottogo redan för längre tid sedan ne-danstående insända artikel från hr kyrkoherden J, Otterström i Vestergötland med begäran om dess införande i bladet. När vi efterkomma denna önskan, hvilket bristande utrymme hittills hindrat oss att göra, vilja vi härmed icke hafva gifvit tillkänna, att vi i allo instämma med insändaren vare sig å ena sidan uti hans höga uppskattande af den uti våra folkskolor införda så kallade Jlankastermetoden eller å andra sidan uti hans underkännande af den Rudenschöldska folkskoleplanens värde. Men då hvarken den ena eller andra af dessa skolinrättningar, oeh aldraminst den senare, ännu torde hafva vunnit all den utveckling, hvaraf de äro mäktiga, och då grefve Rudenschöld sjelf offentligen uppmanat dem, som hafva någon erfarenhet i ämnet, att meddela sina iakttagelser derom, så hafva vi desto mindre ansett oss böra vägra införandet af detta öppna sändebref, såsom möjligen ett uppslag till vidare upplysande diskussion i det vigtiga ämnet, som författaren, ehuru skiljaktig i åsigter, dock gör rättvisa åt det ädla nit och den välsignelserika verksamhet, som redan förvärfvat grefve Torsten Rudenschöld ett så aktadt namn bland alla folkundervisningens vänner i vårt land. Skulle den ädle grefven finna sig uppmanad att inför samma allmänhet meddela ett öppet svar på det öppna brefvet, så skola Aftonbladets spalter äfven med beredvillighet stå honom öppna för ett sådant. Öppet bref till grefre FT. Rudenschöld. H. Hr Grefvet! I den hemskola, som min ännu lefvande moder, under en lång följd af år ochi brist på annan skola, höll för-barnen i Björsäters folkrika. by, började jag för mer än fyratio år sedan att som barn undervisa barn. Under utöfning af barnundervisarens yrke arbetade jag mig fram till det offentliga lärarekallet, som blef mitt yrke för lifvet. Jag har således åtminstone en lång egen erfarenhet att åberopa för min kompetens att med hr grefven utbyta tankar med afseende på den riksvigtiga frågan, folkundervisningen, för hvilken hr grefven brinner af ädelt nit, och som varit brännpunkten äfven för mina. förhoppningar med afseende på folkets framtid. Hr grefven sjelf är till-sinnesarten alltför anspråkslös: för att jäfva denna min kompetens, men den stora alimänheten, inför hvilken hr grefven blifvit en auktoritet i frågan, behöfver veta, att jag icke skäligen kan orda alldeles i vädret, då jag till hr grefven adresserar dessa rader. Vi minnas med glädje det jättesteg framåt, som togs med Ständernas vackra anslag för folkskollärares bildande och: folkskolors upprättande öfver hela riket och med den -derpå utfärdade kongl. stadgan för folkundervisningen. Äfven jag berusades af glada förhoppningar, så att jag lemnade min i yttre hänseende angenämare plats vid lärdomsskolan, för att egna mina krafter åt det seminarium, som i Skara organiserades i början af år 1843. Huru jag under sex år uppfyllde mitt åtagande, ligger under andras skonsamma dom; ett vet jag dock, att det tunga oket var ett lustigt ok, emedan jag såg den brinnande ifver, hvarmed frågan omfattades af menigheterna, som rastlöst timrade på