Aftonbladet – 7 april 1856, sida 2

instuderande af sina pa:tier, var bär. bä deles liflig och animerad, och då dessutom. sångpartiet ligger mycket beqvämt för hans rösty idrog : etta till att han återgaf roten con ;amhore, Den slipade, Rebolledo har funnit i ;br Willman en värdig: representant, och hans lyckliga dramatiska anlag visa sig här lika mycket.i en fördelaktig dager, som. hans fylliga röst gör det i ensemblenumrorne. Hrr Uddwan (Grefve Bazanoy och hr Dahlgren (Don Sebastian) fylla äfven på ett förtjenstfullt sätt sina partier. En meraintressant och nmaivare Diana än fru Strandberg kan nian väl svårligen. finna. Hon gör mycket af detta obetydliga parti, men ingenting, som ej är på sin plats: Afven såpgpartiet gifves musikaliskt och med god deklåmation, om man än måste önska mera volym i de ej sällan förekommande djupa brösttonerna. Duetten med Katarina framkallade välförtjent bifall: Fröken Westerstrand ger Katarina med en säkerhet och en uppfattning, som låter förmoda, att hon i utlandet studerat denna rol. Något mera spänstighet i rörelserna, men en och annan gest mindre, och hennes framställning kunde kallas fulländad. Sångpartiet gifves som vanligt af denna sångerska på ett vårdadt och artistiskt sätt. Vi skulle tillstyrka ett ombyte af den i sig sjelf hvarken italienska eller tyska och aldraminst fransyska arian af Kiicken, som i tredje akten blifvit inflickad för Katarina, emot någon af Auber komponerad , så vida icke den för pjesen egentligen skrifna skulle passa. Körer och orkester gå med prisvärd sammanhållning. Dekorationerna voro de gamla; bland kostymer bemärktes de rika och högst smakfulla fruntimmersdrägterna. Mamsell Hilda Thegerströms konsert sistlidne tisdag uppfördes för en så talrik publik; som den stora lokalen kunde rymma, och den unga konstnärinnan uppmuntrades med: både applåder och blomsterbuketter. Mamsell Thegerström utförde ur Chopins f-molls konsert adagio och finale, Beethovens stora och fantasirika sonata appassionata samt Reminiscence de Norma, af Liszt. Om vi taga i betraktande de utomordentliga svårigheter, som förekomma uti dessa kompositioner, den alldeles olika uppfattning, som erfodras för deras utförande, samt att mil Thegerström vid 16—17 års ålder framträder för att första gången låta höra