Aftonbladet – 4 april 1856, sida 3

tering till längre resor och för fästningsgarnisoner som hotades med långvariga belägringar. Hans uppgifter och förord blefvo ej heller fruktlösa. I hela Tyskland, och i flera andra länder, hvarest hans skrifter blifvit bekanta genom öfversättningar — t. ex. äfven i Sverge — har hans förvaringssätt, mer eller mindre fullständigt tillämpadt, banat sig väg inom landthushållningen; och man har till en god del Eisens bemödanden att tacka för den ymniga tillgång på torkade grönsaker, torkad frukt m. m.,som nu finnes till köps på alla salutorg och lemnar åt hushållen en tillgång för vintern, bvarom våra närmaste förfäder icke skulle kunnat göra sig någon föreställning. Emellertid förslår en enkel torkning föga till betryggande af växtämnens brukbarhet för längre tid. Om än den torkade växtsaften icke vidare råkar i jäsning på samma sätt som den färska, så undergår den ändå en långsam förvandling, hvilken röjer sig genom lukten. Man vet att gammalt tö ieke är lika godt som färskt; hö ratas af boskapen, när det blir mer än två år gammalt. Till skeppsbehof och fästningsproviant fordra torkade grönsaker dessutom alltför stort utrymme, och den mångfaldiga yta de erbjuda åt luften blottställer dem för fuktighetens och ljusets förenade åverkan. Alla dessa orsaker hafva också hittills i mildare luftstreck hindrat torkade grönsaker att vinna insteg inom bushållen. Den som i ett sydligare land först sökte att ihandeln bringa grönsaker, torkade efter Eisens anvisning, var en mr Masson, föreståndare för Luxembourgska trädgården i Paris. Han begynte härmed redan år 1845, och redogjorde hos Trädgårdsföreningen i Paris för sina rön; men det var icke förr än är 1850, som hans bemödanden lyckades tillvinna sig uppmärksamhet hos andra vetenskapliga samfund i Frankrike. Emellertid erbjöd han fåfängt sina fabrikater åt franska flottan; sjöministern fann dem alltför skrymmande; det ansågs äfven omöjligt att ombord skydda dem tillräckligt emot fukt och hafsvatten. Masson påfann då den vigtiga förbättringen att sammantrycka dem med hydraulisk press, och på det sålunda utbildade förvaringssättet tog han patent. En företagsam spekulant, Chollet, köpte af patentegaren rättigheter att använda det patenterade förvaringssättet; han begynte en rörelse i stort med torkade och sammanpressade grönsaker, och lyckades förmå styrelsen öfver flottans och armåns provianteringsanstalter att antaga en del af hans varor på prof. Det var likväl först efter sorgfälliga rön, som sjöministern beslöt, år 1853, att med Chollets proviant förse några bland flottans fartyg; men sedan den tiden har denna nya franska industrigren fått en säker oeh blomstrande utveckling. Chollets växtproviant har formen af små fyrkantiga kakor, tunga som trä och hårda som sten. Till skeppsbehof förvaras de i blecklådor; till hushållsbehof säljas de insvepta i tennfolium. Hvar kaka till Julienne (soppa af ärter, morötter, lök och grönsaker) innehåller 128 rationer, och fordrar otroligt litet utrymme. I en låda om 22 decimaltums längd, 9 decimaltums bredd och 12 decimaltums höjd, rymmas 1796 rationer; man får rum med 25,000 i en packlår om en kubikmeters rymd (eller 3,368 fot i fyrkant på alla sidor): Hvar ration innehåller omkring ,, torra grönsaker, som efter uppblötning i vatten utsvälla till omkring 2!, färska, och lemna en portion förträfflig Julienne. I en fransk fältkista, som vanligen rymmer 4 kubikmeter, kan man följaktligen medföra grönsaker för 100,000 mans dagsbehof: Emellertid funnos ännu anledningar till anmärkningar emot Chollets proviant. Den utdunstade en ånga af hö, som efter längre tid antog en syrlig lukt. Förnämsta anmärkningsanledningen var likväl behofvet att blöta den minst fyra timmar i kallt vatten, innan den hann att svälla tillräckligt för en ordentlig kokning. Dessa bristfälligheter försvunno alldeles hos de nya grönsakskakor, som ubjödos af en medtäflande fabrik, hvars verksamhet var ledd af utmärkta kemister och understöddes af ett rikt bolags kapitalstyrka. Bolagets firma var Morel, Fatio komp. Bolagets kemister uttänkte sättet att medelst vattenånga, under flera atmosferers tryck, brådkoka grönsakerna, och att lika hastigt torka dem i varmt luftdrag före sammanpressningen; det var, kort sagdt, samma beredningssätt, som redan blifvit omnämndt för några veckor sedan i Aftonbladet n:o 35. Detta sätt medför bland annat den vinsten, att kakorna ej behöfva blötas före tillagningen; man kokar dem blott några minuter, och har anrättningen färdig. Dessutom röja dessa kakor alldeles ingen lukt, äfven efter två års blottställning för luftens tillträde; och de fordra ej mer aktsamhet vid förvaringen än risgryn. I stället för att råka i strid på lif och död, togo de begge medtäflande etablissementerna det klokaste råd de kunde och förenade sig till ett enda bolag under det äldres firma. Det förenade bolaget kallar sig Chollet komp., eger en mängd fabriker i olika orter och förser numera icke blott franska armen och flottan, utan äfven de engelska och sardinska med proviant af grönsaker. Centralfabriken ligger i Paris, vid Rue Marboeuf; der torkas grönsaker af alla de slag, som i färskt tillstånd finnas till salu på torgen i les Halles. En fabrik ila Vilette hemtar sins råämnen från den bördiga slätten la Vertus. Fabriken i Maux torkar morötter; den i la Mans potatis och små ärter; den i Dinkirken förvarar den ypperliga kålen från Brössel, hvars odlande trädgårdskonsten fåfängt sökt införa i andra länder och orter; fabrikerna i Rueil och Colombes torka potatis och turska bönor; dessa särskilta verkstäder använda tillsammans 15350 hästars ångkraft; och de färska grönsaker som de bearbeta uppgå redan till omkring 60 millioner kilometer (35,905 skeppund) om året. Vid inträdet i den stora centralverkstaden vid Rue Marboeuf i Paris, ser man till en början en stor mängd arbetare sysselsatta med renplockning och sköljning af de massor grönsaker, som i stora lass inlända från les Halles. Sedan grönsakerna blifvit vå detta sätt putsade, styckas de i små bitar, melelst en horisontelt arbetande knif, som ångkraften våller i rörelse med vidunderlig snabbhet. Den sönlerklippta massan utbredes derefter på ståltrådsharvor, som insättas i ångskåp af jern, och genomstryas här af en ångström om fem till sex atmosferers ryck och hvilken följaktligen är ganska het. Inom 3 till 4 minuter är kokningen verkställd. Helt rysande förflyttas de nu i torkskåp, genom hvilka het uft suges af ett kraftigt fläkthjul, och efter 3 till 4 immar äro de fullkomligt torra. De som ämnas till vanligt hushållsbehof inläggas medelbart efter torkningen i paketer och lemnas på detta sätt i handeln; det är endast till skepps ch armböers provianterande som de sammanpressas i orm af kakor. Sammanpressningen sker i jernlådor tf kakornas form, och på lådornas bottnar, som äro örliga, verka de hydrauliska pressarne. Den nya fabrikationen har utvecklat sig garska vastigt. Den hade redan uppnått ett icke obetydligt mfång, då orientaliska armens behof öppnade för lensamma en högst ansenlig afsättning. Mellan 1851 ch 1853 hade tillverkningen stigit ifrån 188 skepund till 429 skeppund; år 1854 uppgick den till 323 skeppund; sistnämnda belopp utgör nu mera lott hvad som tillverkas i hvar månad. Franska jöförvaltningen och armens provianteringsstyrelse afva sedan 1853 användt den nya varan; isynnerhet örbrukas em stor mängd julienne de troupe, som är ammansätt af morötter, potatis, kål, kålrötter och ödlök. Krigsministerens reqvisitioner deraf stiga ill 120,000 rationer för dagen vintertiden, och till 0,000 rationer om sommarn. Afsändningen till sardinska armåön utgjordes af 5,000 rationer för dagen; och äfven till den engelka skedde ansenliga expeditioner. Tillgången på dessa friska födoämnen har haft det yckligaste inflytande på armåens och skeppsbesättnin