Aftonbladet – 4 april 1856, sida 2

aktiga olyckor och vidrigheter; Finland har, äfven på ännu mera direkt sätt fått vidkännas obehaget af sina inkomna försvarare, nemligen i de ordentliga plundringar, som på sina ställen anställts af de ryska soldaterna. Det anföres att minst 10 stycken, som gripits på bar gerning, af denna orsak blifvit arkebuserade, och Lovisa brand anföres särskilt såsom ett tillfälle, då såväl det ena som det andra egt rum. Hvad som sålunda af solda-! terna föröfvats, har ej heller officerarne underlåtit att upprepa, ehuru på olika och, om vi så få uttrycka oss, mera förfinadt sätt, — nemligen i form af stöld. Bland de mest egna tilldragelser i detta fall nämnes en bjudning hos en respektabel invånare i en af Finlands: städer, till hvilken isynnerhet en mängd ryska officerare voro inviterade, men hvarvid värden efter sina älskvärda gäster aflägsnande saknade icke mindre än — 12 silfverbeslagna sjöskumspipor. Man påminnes härvid om den gamla anekdoten om den utmärkte Calonius, som äfven blef bestulen på en sjöskumspipa och som på de ryska auktoriteternas ifriga försäkran, att tjufven skulle upptäckas och exemplariskt straffas, helt lugnt svarade: Gör ingenting, kan icke hjelpas, det är ett nationalfeln. Tvenne officerare, som stulit, den ene en pels, den andre penningar och en silfverdosa, hafva tagit lifvet af sig af fruktan att, då de blefve upptäckta, degraderas till soldater. En annan officer nyttjade i Helsingfors den industrien att hos guldsmeder taga urkedjor till påseende och sedan försälja dem till urmakare. Hvilka obehag dessa tilldragelser måste hafva åstadkommit landets invånare, är lätt attföreställa sig, ej blott till följd af de direkta förluster de sålunda ofta fått vidkännas, utan äfven med hänseende till de ledsamma transaktioner och reklamationer de nödgats vidtaga hos de öfvermodige och gramse ryska militära myndigheterna. Det berättas sålunda äfven, att de ofta med oförrättadt ärende fått draga sig tillbaka med det snäsiga svaret: att något dylikt visst ej kunnat hända med rysk militär ! Om de indelta finska trupperna berättas, att de som legat i Åbo varit angripna af sjukdomar i nästan ännu högre grad än den ryska militären. På en natt skall en gång öfver 100 man insjuknat vid ett enda kompani. Dessa sjukdomar hafva dock ej varit särdeles dödande. En man vid den indelta militären, som ämnat rymma öfver till engelsmännen, blef dömd att arkebuseras, men fick tyfus dessförinnan och afled. Angående Sveaborgs bombardement tror man sig nu med visshet veta, att omkring 2000 man utgjorde ryssarnes förlust vid detta tillfälle. Endast vid explosionen af en bombkällare hade ett helt kompani blifvit söndersprängdt. Förvirringen hade varit total, och det försäkras fortfarande att om de allierade blott hållit ut ett dygn till, skulle Sveaborgs fall varit oundvikligt. Till följd så väl häraf, som öfriga ej särdeles lyckade militäriska dispositioner i Finland, skall äfven, såsom väl underrättade personer påstå, nuvarande generalguvernörer. Berg hafva fallit i onåd på högre ort och, såsom ryktet äfven redan förmält, komma att afgå.