Aftonbladet – 3 april 1856, sida 2

de gamla institutionernas tillkomst, inom hufvudstaden uppstått mångfaldiga nya och kraftiga elementer, hvilka skulle kunna till stadens fromma och till allmänt gagn bidraga med en mäktig fond af intelligens, insigter och erfarenhet. Hr Schartaus förslag åsyftar nu att åt dessa elementer bereda en ringa andel 1 stadens styrelse. Mot förslaget kan visserligen invändas dels det jemförelsevis ytterst ringa antal ledamöter stadens icke burskapsegande invånare skulle få i stadsrepresentationen insätta, dels deras inskränkande blott och bart till fastighetsegare, dels ock förnämligast den höga census, som föreslagits för valrätt och valbarhet; men såsom i alla fall ledande till ett bättre, torde förslaget dock förtjena att understödjas af hvarje borgare, som fri från all ensidig ståndsanda nitälskar för främjande af hvad som kan lända till väckande af en ny och frisk ande, ett kraftigare och mera fruktbringande lif i det mindre samhället lika väl som i det större. Den obestridliga materiella öfvervigt, det burskapsegande borgerskapet i alla fall komme att behålla inom den nya församlingen, och hvilken komme att bereda detsamma tillfälle att städse der bevaka sina intressen och fördelar, bör äfven häfva alla de betänkligheter, som å des; sida kunna uppresa sig mot den ringa eftergiften åt ett mäktigt tidens kraf. Förhållandet med den i andra punkten upptagna frågan förtjenar att noga observeras. Enligt vedertaget bruk blifva penningebevillningsfrågor, som af stadens magistrat och äldste skola afgöras, alltid, innan beslut fattas, remitterade till drätselkommissionen, som har att sig i ämnet yttra. Öfver lasarettsdirektionens här ifrågavarande, högst behjertansvärda framställning, har emellertid kommissionen ännu icke yttrat sig, och den enda åtgärd, som i afseende på densamma kan i morgon vidtagas, är förmodligen blott dess remitterande till drätselkommissionen. Derom är nu ingenting att säga; men härvid företer sig likväl den omständigheten, att det ganska lätt skulle kunna hända, att genom de äldstes beslut i de följande punkterna alla befintliga medel blifva disponerade, och lagarettet, en af de för vårt samhälle vigtigaste och mest välsignelsebringande inrättningar, på sådant sätt går miste om det påräknade, väl behöfliga understödet. Det är alltså att hoppas och vänta, att de äldste vid bränvinsminuteringsmedlens disponerande för andra ändamål icke förbise lasarettsdirektionens ansökan, utan reservera nödiga medel, intill dess frågan hinner blifva i vederbörlig ordning behandlad och utredd. Den korta tid af blott 3:ne dagar, under hvilken kallelsen till detta vigtiga sammanträde varit utfärdad, synes dessutom redan kunna vara anledning nog för yrkande af de följande frågornas bordläggning, till dess alla må kunna behandlas i ett sammanhang. Tredje punkten angår stadsnämdens framställning om en förhöjningaf nyssberörde medel till 20,000 rdr af anslaget till stadens fattigvård, i stället för förra anslaget af 10,000 rdr. Drätselkommissionen har helt och hållet afstyrkt den begärda förhöjningen af 10,000 rdr, hvilket måste så mycket mer väcka förvåning, som det ifrågavarande behofvet är ett bland de mest känbara som förete sig, och bränvinsminuteringsmedlens användande på sådant sätt väl är att räkna till de mest lämpliga som kunna utfinnas. I afseende på den i fjerde punkten upptagna frågan om löneförhöjning för polisoch nattbevakningen samt de å drätselkommissionens stat uppförda tjenstemän samt kronouppbördsverkets tjenstemän, har drätselkommissionen tillstyrkt de väckta förslagen på så sätt, att föröjningar blifvit förordade till ett sammanlagdt belopp af 40,005 rdr 15 sk. 6 r. bko, att utgå under två års tid, räknadt från innevarande års början, och att efter de två årens förlopp upphöra, så framt ej dessförinnan annorlunda förordnas. Att någon förbättring af tjenstemännens vilkor under nuvarande förhållanden kan vara af behofvet påkallad, bör medgifvas, men man borde kunna vänta, att utvägar dertill måtte beredas af andra inkomstkällor för stadens kässa än dem som härflyta af bränvinsminueringsafgifterna. Då rikets rtänder ställde dessa medel till kommunernas förfogande, var afsigten dermed uppenbarligen ej, att de skulle användas hvarken för tillfälliga förhöjningar eller permanenta löner åt kommunernas tjenstemän, utan att de skulle användas för allmännyttiga ändamål. Flera mindre kommuner hafva också längesedan föregått med de ädlaste exempel i detta hänseende, då de anvisat medlen till undervisningsväsendet och andra dylika ändamål; och det vore väl knappast värdigt hufvudstaden att med undanskjutande af de många likartade behof, som här förete sig, taga ifrågavarande medel i anspråk för löneförbättring åt sina tjenstemän. — Med anledning af det amnestidekret Louis Napoleon nyligen utfärdat och de deri föreskrifna vilkor, enligt hvilka de män, som fullkomligt laglöst blifvit fördrifna från sitt fädernesland. kunna få återvända. om de be