Aftonbladet – 1 april 1856, sida 2

MM UM , Hvad skulle hidalgon säga, åt hvilken han endast för några få timmar sedan sagt att grefven af Aivergne aldrig besökte Ormesson?... Hvad skulle Brissac säga, hvilken i så hög grad hatade allt kungligt? . Heir dEnträgties vat som ifrån förståndet: Han skyndade till de begge ligisterna och försäkrade dem under tusentals bedyranden att han var oskyldig, ja, han nedlät sig till och med ända derhän att för hidalgon svära I på att detta besök varit helt och hållet oförWtsedt. ij Jag tror er, svarade Brissac kallt; smen jag kan ej stanna under samma tak som grefven af Auvergne, och för att ej möta honom föreslår jag att vi gå andra vägen. Ni don Joså är vittne till att jag ej en gång helsat på Carl IX:s son. Ja bevars, det är jag visst! försäkrade hidalgon bugande, Grefven tög äfsked af dEntragues och bad honöm framföra sin ursäkt till damerna, hvilka troligtvis sjelfva insågo nödvändigheten af att han aflägsnade sig. Vi äro ej sådana dumhufvuden att vi låta narra oss af de der! utbrast hidalgon sjelfförnöjd, när de förlorat dEntragues ur sigte. Res ni, herr grefve, jag stannar qvar jag, på det att de ej må kunna spela oss något spratt. . Huru? Tänker ni lemna mig ensam? utropade Brissäg med en varm handtryckning. Det går ej an, min bäste don Joså, ni komprometterar er; kom för allt i verlden med ! refven, svarade Spanloren, a Stvertygad om att sn skulle upptäcka en hel rojalistisk konspiration, hidalgon återHerr de Brisgac for ensam on just i vände till slottet och inträdde i par phett kva