Aftonbladet – 1 april 1856, sida 2

Utrikes Horrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 22 Mars. Knappt har allmänheten hemtat sig efter den Hinkeldeyska tragedien, så börjar en ny angelägenhet, som redan en längre tid varit bekant för politici af facket och diplomater, att på ett plågsamt sätt fjettra dess intresse. För få dagar sedan, den 17 Mars, blef Seyffarthska redogörelsen i frågan om depeschstölden i Potsdam i tusentals exemplar under kuvert och anonymt med posten tillskickad en mängd personer, embetsmän, Journalister, diplomater, läkare o. v. Det är den berättelse, som hr Seyffarth, vicepresident och direktör i öfverräknekammaren i Potsdam, afgifvit till sin chef hr v. Bitcher, och i hvilken Seyffarth rättfärdigar sig i fråga om sin delaktighet vid depeschstölden, jemte en inledning och några slutreflexionet af en obekant författare. Det första utspridandet af denna redogörelse, i hvilken hr v. Manteuffel icke for särdeles väl, skedde med hr Seyffarths eget bifall. Han hade nemligen låtit och logerna, ty ur I. tusstill sina vänner vägen kom den i diplomatiska kretsar. -Den nu ifrågavarande vida större spridningen har emellertid skett genom annans försorg, troligen någons på den liberala sidan. Man talar om 40,000 tryckta exemplar, som här och i provinserna, Ja i utlandet på detta sätt .blifvit utspridda. Jag öfverlade iust om Jag skulle skicka er ett utdrag af det faktiska i denna redogörelse, då jag fick se Aftonbladet för den 3 Mars, 1 hvilket en korrespondent från Frankfurt meddelar en noggrann analys af hvad denna Seyffarthska memoir innehåller faktiskt, och derigenom kastar ett ljus öfver hela affären, Er korrespondent iFrankfurt har således förekommit mig, och det återstår för mig blott att fästa er uppmärksamhet derpå, att, enligt hvad slutorden tydligt ådagalägga, hela meddelandet till Seyffarth af Techen, den af lir v. Manteuffel legda spionen, skedde blott för att kasta en skugga af medskyldighet på Seyffarth i händelse af upptäckt. Techens tacksamhet, heter det, och Seyffarths gamla böjelse för den högre polisen, hans förra handtverk, möjliggjorde spelets början. Sedan följde raskt drag på drag; Techen berättar Seyffarth om sitt engagement hos Manteuffel, visar honom intressanta skrifter, gifver honom antydningar om det sätt, hvarpå han förskaffat sig dem, men likväl icke så oförtäckt att Seyffarth kunde få rätt klar insigt om hur det tillgick; slutligen då saken hotar blifva farlig, förstår Techen att förskaffa sig af Seyffarth något skriftligt, som han sedermera låter polisen finna; han besöker dagligen Seyffarths hus, äfven om han icke kan få tala vid denne, och till och med ur fängelset kan man följa de säkra spåren till Seyffarths boning. Men Seyffarth hade icke förgäfves varit Techens förman; han hvilar icke förr, än han vet, att Manteuffel är undefrättad om Techens meddelanden och sjelf med egen mun bekräftar detta för honom, Seyffarth; han underrättar sin förman Ladenberg om saker och låter några vinkar falla för TYllaire (konungens kabinettssekreterare) och Bork (prinsens af Preussen sekreterare). Planen emot honom har misslyckats. — Synes den andra nafva för afsigt att äfven indraga hr v. Hinseldey i spelet?! Detta är svåft ått besvara; RRD NN TR ANETTE en a