Aftonbladet – 31 mars 1856, sida 3

Fredsstutet 1856. Det blef då slutet på den strid, som gällde verld och ljus..... Farväl, godt folk! Fill dödens frid ombona nu ditt hus! Ditt blod behöfdes icke mer till färg åt purpurns glans: i dess bestånd despoten ser sin egen äras krans. Af dina lagrar han den band, der månens halfva sken sig gjuter ned -kring Osmans strand på dina fallnes ben. I stiltje sjunker hoppets flod, med vrak och spillror full, ett svekets verk till nytändt mod för krämarn och hans gull. Och grafvens lugn i öde skog omkring all jorden rår. Tillbaks sig stormens ande drog — i töcken lifvet står. På mattad vinge tankens örn flyr hän i dunklets natt, och blodets rop mot verldens hörn dör bort i hånets skratt. För rymdens lösta völnadsdans och mörkrets svarta här syns ej en skymt utaf den glans, som morgonstjernans är. Dock, se... vid horisontens rand hon blixtrar fram — 0, se — och nu med denna höga brand, som himlen blott kan ge. Godt folk, du bör ännu ej gå in i förtviflans hus! En liten tid — och du skall stå i segerns fulla ljus: Vid hanegällets rop du skall, när sista töcknet flyr, förkunna öfver våldets fall: Det nu är jag som styrbr Och du behöfver för din makt ej svek och stöld och flärd: din egen styrka är din vakt, din härd — Guds vida verld. C—en. es nes VR a Vr