Aftonbladet – 31 mars 1856, sida 2

Först och främst borde hvarje liberal landsortstidning bevaka det allmännas och framåtskridandets intresse inom den krets der denj samma lättare än något annat blad har tillI fälle att göra det. Det förefaller rätt besynnerligt att se tidningar, som på samma gäng I de till stor del lefva at StockholmstidningarI nes nyheter och det oaktadt föra en ständig jjemmer öfver dessas mägerhet och brist på innehåll, likväl icke göra sig det ringaste besvär att inom sin egen ort framdraga hvad som förtjenar att bli föremål för ett allmänhare intresse eller föremål för offentlig granskning och diskussion, att se tidningar, som i allmänna ordalag och då det gäller aflägsnare föremål visa stor liberal frimodighet, med tystnad och ödmjukhet böja sig inför länsstyrelser och andra lokala myndigheter och icke ega något ord för att beifra deras ofta rätt grofva tilltag och misstag, eller att se städer, som förete mycket krya oppositionstidningar i liberal och radikal riktning, som orda mycket i allmänna ordalag om förderfligheten af allenastyrandet m. m., såsom representanter till riksdagen sända personer hvilka i anslagsoch andra vigtiga frågor kunna betraktas såsom regeringens tjenstehjon, hvilka rätta sina vota efter alla höga vederbörandes nycker och infällen, utan att bemälte blad laggt två strån i kors för att hindra ett dylikt för allenastyrandet hugneligt resultat. Vidare skulle de liberala landsortstidningarne äfven med uppmärksamhet följa de allmänna frågorna, så att de så vidt möjligt vore kunde i afseende på dessa tillförlitligt återgifva opinionen hos de liberala på sin ort Detta anse vi i hög grad vigtigt; på det sät tet kan en kompakt liberal opinion bilda sig, komma till uttryck och göra sig gällande, och det är derföre som vi med ledsnad och ogillande sett åtskilliga liberala landsortstidningar göra sig till snart sagdt utesiutande organer ät en i Stockholm vistande gammal ökänd tusenkönstnär i skriftställarväg, hvilken man aldrig vet hvar man har, och hvars nuvarande politiska skriftställeri är sådant, att det borde ligga i öppen dag för hvarje tänkande menniska, som icke är bekajad med den idiosynkrasien, att anse allt, som andas ilska och elakhet, för någonting oppositionelt och liberalt, att detsamma i första och sista rummet går ut på att till komplett evidens deducera den nämde skriftställarens oumbärlighet för de liberala och hans oemotsägliga berättigande att spela ledare för oppositionen, rörande hvilka anspråk uti hufvudstadens liberala kretsar icke finnes mer än ett omdöme. Vi bestrida icke den mannens mångahanda talanger eller hans utomordentliga skicklighet att spinna, leda och utveckla en intrig, men vi rnåste öppet bekänna, att vi icke känna någon lust att beträda den banan eller betjena oss af medel och en taktik, som synas oss lämpligare att använda för dem som förfäkta godtyckets och särskilda kotteriers intressen. Vi föreställa oss att den liberala saken i vårt land är bäst tjent dermed, att man kämpar för densamma med lojala medel, med rena vapen, och att oppositionen i sjelfva verket har en alltför god och fast ståndpunkt för att till sitt stöd behöfva den väfnad af triviala och urtröskade insinuationer, ogrundade suppositioner och haltlösa kombinationer, som nämde författare uppdukar. Ett ticksammare fält för dessa tidningars verksamhet, ett tillfälle att hvar och en i sin mån komma from sounds to things, öppnar sig genom de förestående valen till nästa riksdag, hvilken, om icke alla tecken svika och om den liberala pressen kraftigt vill samverka, bör kunna bli af ganska stor märkhghet. De liberala landsortstidningarne böra icke försumma att i god tid börja diskutera valen för sina resp. orter. I Sverige har alltför länge en oförlåtlig skygghet gjort sig gällande i afseende på en offentlig undersökning af personers större eller mindre lämplighet för ett allmänt förtroendevärf. Detta är cn stor svaghet, en brist 1 vår politiska utveckling, som man så vidt möjligt är bör söka afhjelpa. Man må rittsvisligen respektera det enskilda lifvet och enskilda förhållanden, men då fråga är om offentliga uppdrag, är äfven en offentlig kritik helt och hållet på sin plats; och den utöfvas äfven i detta fall uti alla andra konstitutionella stater. Det gäller att kunna genom de båda mera folkliga stånden åvägabringa en stark motståndskraft till nästa riksdag, vare sig uti anslagsfrågorna, för att derigenom möta öfverdrifna anspråk samt angripa regeringen från det enda håll, der detta verkligen är möjligt, eller i bekämpandet af de reaktionära förslag som redan äro å bane eller som kunna bli en följd af en genom det nu åvägabragta usla fredsslutet möjligen för en kort tid ytterligare stegrad allmän reaktion i Europa: Borgareståndet är i detta hänseende särdeles vigtigt, emedan det för de makthafvande ofta är af utomordentlig vigt, om de i ömtåligare frågor kunna få en 4 å 5 röster att gå öfver på sin sida, hvilket äfven i sednare tider ofta varit fallet, så att borgareståndet derigenom kommit att låna sig till förkläde åt ganska innationella intressen och anspråk. Man gör orätt i att kasta all skulden för det snöpliga resultatet i många frågor ensamt på prester och adel; att dessas pluraliteter helt och hållet skola ligga i maktens händer (synnerligast sedan den mera sjelfständiga adeln nästan öfvergifvit Riddarhuset och de mera frisinnade land presterna blifvit så terroriserade af preaturen som fallet varit under den sednaste iden) ligger temligen i sakens natur; men let är orätt af den liberala pressen att ute