Aftonbladet – 29 mars 1856, sida 3

Opretonterns VED Udet utWlETATA ömakens Vallatliga rening och luttring, som dock ingalunda åtorfinnags i dess spalter, der tvärtom parti-intressena och den allena-styrande maktlystnaden funnit sitt ihärdigaste försvar och sitt stör. berättigande, — om, upprepa vi, en tiding, hvilken anger såsom sitt dagliga proam och utsätter såsom skylt för sin litteverksamhet ofvannämde ändamål, likväl clinneg bafva hittills verkat och ännu fortfarande verka i motsatt riktning, oaktadt alla iten och bedyranden att vara den svenska otismens högste målsman och oegennyttite beskyddare, -— då fråga vi, på hvilken e inom den sjelfständiga pressen (och sjelfindiy kallar sig ju Svenska Tidningen tidt pch ofta!) skall en sådan tidning placeras? Nävida det alltid måste ligga större eller mine skandal deri, att arbeta för ett annat äntamäl, än det man sjelf uppger vara sitt försämsta och egentliga, kan det således icke jelpas, att Svenska Tidningen måste sammanställas med den press, som säger ett, men menar ett annat, som stundom ordar mycket, ja — mycket högt, vidt och bredt om fosterlendets ära, lycka och rättigheter, men befinnes med dessa högtrafvande ord egentligen mena sin egen och sina höga patroners fördelar och intressen. Allt detta kan sägas på , till och med ganska städadt och anmärkigstfritt språk — man aktar sig så vidt möjligt ör all ekandal i orden — men tankens skandal år icke för thy outplånligt qvar; ochi detta ull hjelper hvarken den bornerade myndighvarmed man utsäger sina meningar, ej Her det nådiga medlidande, hvarmed man r ned på sina motståndare. Det ocs nemligen allmänna, politiska och moraliska sanningar, hvilka aldrig strafflöst kunna förolämpas. så snart dessa sanningar en gång blifvit tidehbvarfvets egendom, 1 bredd med en städse stigande upplysning. Att förgripa sig på dem. ir att försöka klippa vingarne på tidens genius. Att låtsa förakta, hvad pluraliteten af ett folk finner beligt och stort: dess med blod och mödor, efter otaliga förvillelser, förvärfvade och dyrköpta fribet, under den diktade beskyllningen, att denna frihet egentligen innefattar ett begär er sjelfsvåld och zsäledes är en 3. k. folkyra, som i ordningens vamn bör så vidt möjligt inskränkas och hållas i styr; att nedsätta den kanske största och garantien för ett civiliseralt folks nella och lagbundna frihet samt 1 den största hätkraften för dess poluiska utve ling: dess tryckfrihet, under ien hka falska beskyllningen, utt friheten, yttra siva tankar öfver regering och folk, ötvergår till skandal i oppositionens mun, på samma gang man likväl sjelf så oändligt gerna håller denna tryckfrihet till godo och visst icke försummar att begagna sig af densamma till vinnande af sina ändamål; — att så tänka, skrifva och handla, detta anser man vara ett utmärkt prof på patriotism, oväld, sanji ningsifver; detta tror man skall fortfarande j: gå lika väl för sig som hittills. Och häril: skulle icke ligga den minsta portion skandal? I Besynnerliga förvillelse! Man säger sig i det allmänna vettets, upplysningens och frihetens namn (ty äfven friheten nämnes stundom, då cn sådan fras anses vara användbar) arbeta för folkets lycka, och arbetar dock påtagligen I: emot denna lycka! Man tror sig genom den: aa politiska visdom, hvarpå man emellanå: ger så oöfverträffliga prof, vara upphöjd till l ett nationens orakel, och genom den myndiga). ton och förnäraa hållning, hvilken man tro: så väl anstå sig, ersätta bristen på verkligt unde och logisk konseqvens — men man ger sig grymt: den verkliga sanningev ! låter icke tillbakavisa sig med pompösa ordställningar och braskande åthäfvor! Man anscr sig slutligen stå öfver och kunna tillintetgöra den allmänna opinionen, derigenon att man lätsar sig ignorera och förakta denn. spinion såsom ett dagens flygtiga vindk ja — stundom rent at förklarar, att den ich: finnes tillyj — och likväl blir man dömd a samma opinion, ohjelpligt, oäterkalleligt! Så mycket om Svenska Tidningens moraliska öfverlägsenhet, Mycket vore att tillägga: men ofvanståcnde kan vara nog för denna ; vi ast Nu några ord om den logiska öfvervigt som samma tidning så gerna vill ligga till Å; sina öfriga sjelfskurna lagrar. Hvari består då denna oöfverträffliga logik 7 sannerligen — man mäste bra mycket leta I, i de hittills utgifna årgångarne, för att f Å, fatt i densamma! Svenska Tidningens egent1 lisa styrka, så vidt vi kommit under func lt med saken, ligger förnämligast deruti, ait shälla sig uppe med hackor,, d. v. s. att, under förtviflade omständigheter, antaga en sikerhet i miner och en my dighet i ton, som je äro ämnade att ersätta de tare bristerna i den It sak hon förfäktar. Hon för i allmänhet ett cket högt språk, är djerf i sina anfall. bemed ett ord, i hög grad denna högfärlens logik, soma tror ett yttrande straxt vara bevisadt dermed, att det utsäges med förnäm ton. Dessutom får icke ne as, attla Svenska Tidningen har en icke ringa skick-1 ighet att begagna sig af sina motståndares i då sadana kunna yppa sig, och attj; ull sin fördel limpa och vända allt, som ger Detta må således vara ett slags t, af något dialektiskt värde, om vill; men häraf följer allsicke att Svenska Tidningen besitter någon positiv dialektisk förmåga. Detta visar sig allra bäst vå hon skall svara sig. Huruj, sker detta vanligast? — Jo — genom att t ga a till reträtten med de stora orden: Vår motståndare befinner sig härmed på ett område dit vi icke ärna följa honomo, eller: Denn kränkthet, denna kortsynthet är sådan, att len inför upplyste läsare icke tarfvar någon utredning, eller: Vi vädja till den offentliga noralen, den fosterländska känslan m, pm. H huruvida ett dylikt skriftställeri låter förena -. sig m tniogen för det högsta i samhället, I 7 med vördnaden för allt hvad deri fianes heligt och stort, med känslan tör det värdiga, !! det passande m. m. Allt detta låfer in för