Aftonbladet – 29 mars 1856, sida 2

försköt dem nödiga penningar till mutor vid valen, och de röstade derföre efter hans kommando. Deraf kan man förklara att grefve Aberdeen, då han i December 1851 af alla partier sammansatte sitt med så stora förhoppningar emottagna och så snöpligt sönderfallna kabinett, gjorde John Sadleir till skattkammarlord. Han vann genom honom ett halft dussin röster. Denna herrlighet varade visgerligen icke länge, emedan Sadleir vid återvaet, som han måste underkasta sig, använde sådana konstgrepp, att det, ehuru man i England i sådana saker är ganska tolerant, väckte allmän förargelse, så att han måste aftrida. För att splittra de protestantiska valmän, som voro emot -honom, engagerade shan en dagdrifvare i London att uppträda såsom kandidat och som vild orangist. Denne spelte sin rol väl, begabbade påfven och helgonen, vann verkligen ett antal röster, som undgingo den moderate protestantiske kandidaten, och förskaffade sålunda sin patron majoritet. Dessutom lät Sadleir valdagen häkta en farlig motståndare på grund af en vexel, å hvilken denne icke var något skyldig, för att såmedelst göra honom oskadlig för 24 timmar. Hans skulder räknar man nu till 17, mil lion . Otvifvelaktigt var han en af de störste och djerfvaste bedragare och skickligaste förfalskare som någonsin funnits. Hans underslef med de svenska jernbansaktierna känner ni. Förfalskningarne af privata dokumenter skola stiga till 100. I kanslirätten i Dublin revideras alla akter, för att utröna huru många egendomsoch hypoteks-dokumenter han förfalskat, På banken hade han dragit vexlar för 200,000 , ehuru hans activa uppgick till blott några och 30,000 . Hundrade hafva genom bankens konkurs blifvit ruinerade eller åtminstone förlorat sina besparingar. Hvart alla dessa penningar tagit vägen förklaras till en del genom den upptäckten, att han gjort ofantliga och olyckliga handelsspekulationer. Det var han som förlidne höst uppköpte allt socker i London. På den affären förlorade han 230,000 f, emedan i Amsterdam större förråder funnos magasinerade, än han hade beräknat. En olycklig jernspekulation har kostat honom 530,006 Z. Emellertid blifver ännu mycket oförklarligt, synnerligen hvart de 23,000 kontanta penningar tagit vägen, hvilka han aftonen före sitt sjelfmord förskaftat sig. Katastrofen föranleddes deraf att en person, hos hvilken han pantsatt ett falskt hypotek, afreste till Dublin för att der låta inregistrera det vid rätten. Då Sadleir såg att upptäckten icke kunde undvikas, köpte han sig Taylors bekanta verk om gifterna, uppskar det ända till kapitlet om blåsyra, lät sin betjent köpa ett skålpund bittermandelolja från apoteket under föregifvande att det skulle användas för hästarne, stack flaskan och en gräddkanna af silfver i fickan och gick ut till Hampsteadheden, som ligger vid den vackra höjdsträckningen norr om London, samt förtärde, nära ett hotell på hvilket han intagit mången god diner, sin sista desert här i hfvet. Obduktionen har ådagalagt sjelfmord under tillräkneliga förhållanden, ett omdöme, som man vanligen, och der någon aldrig-så svag anledning finnes, brukar undvika och ersätta genom en förklaring om tillfällig sinnesfrånvaro. Enligt lagens stränghet skulle derföre hans förmögenhet tillfalla kronan och hans lik nedgräfvas vid en korsväg. Kronan skall icke blifva mycket rik af förmögenheten, och liket hade redan blifvit begrafvet på Highoatekvrkaocoarden I andans Påra I anhaieo