Aftonbladet – 28 mars 1856, sida 3

(Insändt.) Om den så kallade vestra stamjernsbanans sträckning norr elle söder om Mälaren. (Slut. fr. n:o 69). Då fråga först väcktes om anläggande af jernvä gar i vårt land, och innan lokalintressena ännu med. hunnit utspinna erforderliga intriger för att göra sig gällande, tvekade man också icke ett ögonblick valet, utan beslöt sig för att begynna med den ve stra jernvägen, hvilken, enär man fruktade att rö relsen icke skulle kunna bära den dryga underhållskostnaden, ansågs för den enda, som med någon sannolikhet skulle kunna beräknas lemna dertill erforderliga bidrag. Tager man derjemte i betraktande att denna väg redan, till följd af statsmakternas beslut, till något mindre än , eller 6!, mil är genom ett enskildt bolags försorg anlagd och nära färdig; att en af de bibanor, som löpa in på densamma (Nora-vägen), redan är öppnad, att denna väg på en sträcka af 20 mil fortgående genom ett alldeles slätt land, med blott en enda svårare genomgång, och denna likväl icke af särdeles betydenhet, enligt alla yttranden af yrkesmännen, erbjuder de för jernvägsanläggning mest gynnsamma tänkbara förhållanden; att den i strategiskt hänseende, genom det framför densamma gående vattendrag, skyddad vid infall från öster, erbjuder möjligheten att inom kort tid i Stockholm från alla de uppräknade provinserna samla en militärstyrka af 7 a 8000 man, oberäknad beväringen, och således bidrager till hvad som för oss likväl måste vara af högsta vigt, vårt sjelfförsvar, så måste man förvånas öfver oblygheten hos det provinsintresse, som emot denna väg uppställer en annan, af nytta hufvudsakligen för en provins, och denna likväl icke af de betydligaste. Då den norra vägen genomgår fyra provinser samt i mer eller mindre mån gagnar tre andra; så genomgår den södra endast en, Södermanland, deri inbegripet Södertörn, samt den minst fruktbara delen af Nerike. Då den norra dels genomlöper fem, dels genom utgreningar berör fyra städer, så genomgår denh södra icke någon enda stad; då den norra genomskär rika, fruktbara och folkrika trakter, så genomgår den södra, just då den skiljer sig från vestra stambanan, den folktommaste, sterilaste trakten af Nerike, kring Svennewad, der säkerligen icke någon menniska i verlden utom södermanländningar kunnat tänka på att företrädesvis anlägga jernväg i vårt land; då den norra vägen erbjuder den aldrajemnaste och vackraste terräng, så har man här att genomgå den mest kuperade mark; då på den norra. vägen, i händelse af ett fientligt öfverfall, skulle kunna samlas en styrka af 7 till 8000 man, så finnes i Södermanland endast 1000, och vägen, som icke skyddas af vattendrag, skulle lätteligen af fienden förstöras; då från den norra vägen föreslås utgreningar till sådsne orter som Upsala och Gefle, till Dalarne och Falun samt till Nerikes och Wermlands rika bergslager, så ifrågasättes här utgreningar till — Mörkön, en hittills föga bemärkt ort, men som skall blifva en förträfflig uthamn för Stockholm ), till Leppö, hvars hamn hittills icke heller plöjts af särdeles många fartyg, samt Askersund, som vi frukta icke heller i vår tid och knappast i våra barns kommer att höja sig till sådan betydenhet, att den vid jemförelse med Gefle, Upsala och Westerås kan anses i första rummet förtjent af jernväg. Med ettord: från hvad synpunkt vi betrakta dessa begge vägar, vid jemförelse dem emellan, finna vi den södra ligga så ojemförligt under, att icke några bemödanden kunna förmå att lyfta den. Härmed vilja vi likväl icke i någon mån hafva bestridt behofvet eller lämpligheten af en jernväg genom Södermanland. Vi anse den af regeringen föreslagna östra eller södra stambanan för de provinser, som af densamma genomskäras, lika vigtig, som den vestra för de vestra provinserna, och vi anse såsom en gärd af rättvisa då ständerna vid senaste riksdag beviljade anslag för påbörjande samtiligt af begge banorna. Den östra eller södra stamvanan har så många skäl för sig, så många intres) I denna punkt innefattar förslaget ur tecknisk, ur militärisk och ur handelsekonomisk synpunkt väsentliga misstag: 1:o Vägen skulle onödigtvis dragas öfver ett sund af den betydenhet att det kan kallas en vik. 2:o Den skulle förläggas ända ut i skärgården, blottställd för att vid ett fientligt anfall förstöras, särdeles då den skulle gå öfver en lång bro, som genom beskjutning från en enda fientlig korvett kunde i grund förstöras, hvarigenom kommunikationen med hela landet skulle afbrytas. 3:0 Vida lämpligare platser än Mörkön kunde finnas till uthamn för Stockholm, till hvilka, enär i allt fall en jernväg kommer att gå genom Södermanland, en bibana kan anläggas; och denna fråga har således med den vestra stambanans sträckning icke annat samband, än att Södermanlandsintresset, för att vinna Stockholmsintresset, föreslagit denna stambanas ytterligare förryckande åt detta håll.