Aftonbladet – 28 mars 1856, sida 2

orvfartyg för postfarten emellan Sverge och yskland; såsom chef är kommenderad previerlöjtnant A. K. Cronstedt. ir iu — Enligt enskilda bref från Halmstad afis en 24 dennes har boktryckaren Jeunsson, åta ia id för det hans tidning befunnits stämplad å ett sätt, som, vidvanstäld besigtning, hofravören Salmson och myntverkets gravör Lea 29 hlbörn funnit misstänkt, försvunnit från sinjC embygd och förmodas: ärna icke snart återj5 omma. (P. T.) I I Brr — Svenska Tidningen för i går yttrar, !1 ned afseende på en till densamma insänd arikel rörande 1812 års politik, hvilken icke .unnat införas, att det som deri är sannt är agdt många gånger förut, men det direkta ! örsvaret för Ryssland är äfven gagnlöst, enär: let icke finner läsaren. j Man föranledes häraf ovilkorligen till den rågan, huruvida Svenska Tidningen finner . let indirekta försvaret för Ryssland särdelesj ruktbringande och huruvida äfven det di-.ekta försvaret skulle vara gagneligt och kär-j ommet, så vida man ej kommit till den nedslående erfarenheten, att dylika saker icke inna några läsare. — Öfver det kejserliga barnets födelse i Paris yttrar sig Daily Newsp på följande sätt: Kl. 6 på morgonen den 20 Mars 1811 väcktes Paris af invalidpalatsets kanoner, som förkunnade att dem store Napoleons förstfödde kommit till verlden. Man hade bestämt att 20 kanonskott skulle beteckna en prinsessas födelse — 101 en prins! Utgången afvaktades under stum väntan. Men då det tjugoförsta skottet förkunnade en konungs af Rom födelse — en tronarfvinges — öfverröstades artilleriets dunder af de sammanträngda folkmassortias burrarop. Det väldiga spökskeppet — Franska kejsareriket — tycktes omsider hafva kastat ankar, och den Corsikanske subalternens konungslighet omsider fattat fotfäste ibland jordens gamla makter. — Fyratiofem år sednare, i samma månad och nära nog samma dag i månaden, har den store mannens brorson visat verlden samma skådespel, väl ej under lyckligare auspisier, men säkert under ganska olika omständigheter. Landsflyktingens på 8it Helena, Englands fånges brorson är nu verkligen kejsare af Frankrike och bundsförvandt till sin farbrors hätskaste fiende. För klok att öfverlemna sig åt eröfringsdrömmar, har han antagit ett mera fredligt kall. Förklarande sig vilja skydda ordning och egendom, har han obestridligen skyddat dem med en alltför tung hand. Men om han ej hållit tro och lofven emot sina undersåter, har han åtniinstone gjort det: emot Europa. Han har ined en statsmans blick insett de vådor, för hvilka Europa genom Rysslands planer var blottställt; han har på Sebastopols höjder höljt sina vapen med ära, och inom tvenne år icke blott för sig förvärfvat en plats ibland Europas äldsta monarker, utan ock i förening med sina bundsförvandter tvungit den styfsinte czaren att inom Paris murar anhålla om fred. Gentlemannen, som plägade lustvandra med sin guldknapp-prydda käpp i S:t James park, och år 1848 äfven bar sin ordningsstaf för drottning Victoria, har vunnit en stor framgång, men säkerligen ej större än hans farbrors. Må han derföre taga sig i akt. Må den tredje Napoleon komma ihåg, att om det medvetslösa, redan af kejserlig glans omgifna barnet skall komma att uppfylla sin bestämmelse, måste det ske derigenom att hans kejserlige fader egnar sitt lifs alla krafter åt utvecklingen af Frankrikes inre tillgångar, genom att befordra sina undersåters inre lycka samt återställa deras frioch rättigheter, och genom att uppehålla Frankrikes yttre värdighet med samma fasthet och klokhet som han hittills ådagalagt.