Aftonbladet – 27 mars 1856, sida 2

9CH GUUTatcTUa Hade IHIEVal från Sina gesandter ingen underrättelse, att ställningen i Asien vore så farlig, och beslöto att de, i brist på sådan underrättelse, icke kunde yttra någon mening om saken. Omer Paseha tillkännagaf derpå sitt beslut att afresa till Kanstantinopel för att konferera med sin regering. Det är min afsigt — så slutar Simmons sin blott i utdrag meddelade rapport — att beledsaga honom, då min närvaro sannolikt kan blifva af nytta vid meddelandena med sändebudet. Med samma fartyg afsände Simpson den vid hans stab anställde öfverstlöjtnant Sulean, skenbarligen för hans helsas återställande, men i verkligheten för att från Simpson till Stratford och från Pelissier till franska sändebudet öfverlemna enahanda rapport öfver konferensen. Jag ber på det enträgnaste — så slutar Simpson — att ers exc. ville använda sitt mäktiga inflytande hos Porten, för att bereda vår åsigt seger öfver Omer Pasechas åsigt; ty stora allmännra intressen stå på spel och de allvarligaste följder kunde härflyta af hans framgång (great public interests are at stake, and serious consequences might result from his success). Detta ställe, oåh specielt ordet framgång, är i och för sig tvetydigt; det kunde betyda: Framgång i kabinettsrådet. Men det skall betyda: Framgång på den asiatiska krigsskådeplatsen. I ett af sina mästerliga tal, hållet den 28 Februari 1785, yttrade Burke: Hemliga förehafvanden oeh öfverenskommelser kan man endast genom kombination och jemförelse af omständigheter komma på spåren. Att förkasta ett sådant kombinerande och jemförande sär att förkasta det enda medlet till upptäekande af bedrägeri, det är att ge bedrägeriet patent på att blifva ostraffadt.ÖOseh ännu alltjemt ges det folk, som vänta, att om engelska regeringen en gång skulle i hemlighet förehaft och uppgjort något, den nog skall vara så hygglig och förklara det med uttryekliga ord oeh framlägga bevisen derför på bordet, och som, så länge det ej skett, förklara allt kombinerande och jemförande för förtal och illvilja. Men äfven för dem finns det i detta fall bot. Den 8 Augusti skrifver Stratford till Clarendon (sid. 258), i det han genomgår de särskilta möjligheterna af en undsättning: En af europeiska stridskrafter bildad expeditionsarmå skulle ej blott ge bättre utsigt för framgång, utar äfven en säkerhet mot de politiska resultaterna ef en turkiek eröfring (but also a seeurity against the politieal results of Turkish eonquest). Komme det här an på att för den dramatiska effekten ordna innehållet af akterna, så hade denna upplysning bort sparas en stund, i öfverensstämmelse med den dramatiska gång händelserna i verkligheten togo. Hvad Stratford sålunda i hemlighet hviskade till Clarendon, det hörde man hvarken i seraljen, eller vid de turkiska härarne eller i Kars. Veekor och månader efter sedan det i ödets bok, d. v. s. i Downing Street, hvarifrån många folks öden utgå, var genom en half rad beslutadt, att turkarne ej finge hafva någon framgång i Asien, bråkade Porten sitt hufvud med nya planer, längtade de turkiska härarne i Balaklava, Kertseh, Eupatoria och Bulgarien efter det ögonblick, som skulle kalla dem ombord, gjorde besättningen oeh invånarne i Kars dubbelt arbete på half ranson, höll Layard tal och engelska folket meetings, försäkrade de ädla lorderna och mycket hedervärda vännerna parlamentet, huru rastlöst de arbetade för Turkiets betryggande, lyckönskade de det engelska folket att intet kunde blifra fördoldt för den allmärna meningen, och ingen göra henne motstånd. Vore det fråga om ått hålla Iäsärne i spänning, så borde man under de näsia vecxorna, under fjerde akten af tragedien, låta tviflet öfver Simpsons ord ega bestånd och först i femte akten låta det falla. . Men det är icke fråga om att skrifva ett drama, utan att uppställa en anklagelse. I den promemoria, hvilken Stratford ingifvit såsom grundvalen för sitt. försvar, sammanfattar han sålunda sakernas stäl ning vid Omer paschas ankomst. Det gillande Hennes Maj:ts regering uttalat öfver den Kars undsättning uppgjorda planen harj naturvis ökat Portens förlägenhet. Det var min pligt att underrätta ministrarne om detta ogillande, detta j blott såsom en åsigt, utan hvad den Vivianska xontingenten beträffar såsom ett veto. Hennes Maj:ts regering vägrar ej endast att lemna kontingenten, tan ger ett afgjordt företräde åt afsändandet af rstärkniongar öfver Trapeaunt framför en diversion Georgien. Denna åsigt delas hvarken af Porten eller ens af någon enda person här, som i kraft af sitt emhete eller sin persontiyhet kan betraktas som en auktoriet. Seraskieren, Omer pascha, general Guyoa, våra egna officerare, så vidt jag kunnat inhemta, instämma en och franska legationen uti a a på on från Redut-Kaleh, förutsatt at irupper, kunna anskaffas. Men på sami Fräbkrike afgiordt obenäget för hvarje mi rupperna på Krim, och Omer paseha, som itt sätta sig i spetsen för den asiatiska e vegar till den ändan en del af de derrvar nerna. Vid sådant förbållande kan jag ic are för att hjelpa Porten ur dess svåri orda en dislokation af kontingenten, an skulle, utan att kontingenten uts son otidig pröfning, bereda möjligheten lika tröppantal disponibelt på något anna Det vill säga, ham understödde den Omer Pascha uppgjort i följd af enge gens veto mot den ena, oeh öfverbefälhatfvarn den andra af de förut uppgjorda planerna sterrådet, berättar Scratford den 23 Juli, ir öfver Omer Pasehas förslag att t man från Bupatoria och 5660 man från Bulz eller ock 15,00 man från Bulgarien och blott resten från Eupatoria, och ersästa dem genom kontingsenten och kavalleriet under Beatson. stören förklarar sig beredd att ingå på hvarje annat föraleg, som de båda legationerna skulle göra, i händelse äfren dessa alternativer ieke skulle godkännas. Denna depesch från Stratford meddelar Clarendon den 1 Augusti åt lord Cowley, ambassadör i Paris oeh skrifver: Hen1es maj:ts regering upptager detta förslag gynnsamt och hoppas att kejsarens regering äfven skall biträda det.s Cowley telegraferar den 2 Augusti: Grefve Walewski väntar invändningar mot förslaget; emellertid vill han framlägga det för kejsaren och hoppas kunna meddela H. Maj:ts svar om lördag (den 4:de). Utan att afvakta detta svar, skrifver Clarendon den 3 en lång depeseh till Paris, hvari han uttalar sin sledsnad öfver de förespådda inkasten, lifligt skildrar Kars farliga belägenhet, förklarar dess undsättning för en lifsfråga och fästningens fall för ett allvarsamt steg, som det skulle vara svårt att åter godtgöras, och vidare en protest mot Omer Paschas användande i Asien, der hans närvaro i följd af hans lokalkännedom är oersättlig, men på Krim relatift värdelös, underkastad tvifvel i afseende på dess rättmätighet och klokhet, och uppdrager åt ambassadören att utan dröjsmål framlägga dessa betraktelser för franska regeringen, i den förhoppning att hon skall fatta en annan åsigt om frågan än hon hittills hyst och sätta ambassadören i stånd att med den dagen derpå afgående kuriren skieka lord Stratford ett bemyndigande att godkänna förslaget. Detta var den 3 Augusti. Den 19 Juli hade han varit af den åsigt att hvarje hjelp skulle kompad ör sen. -Den 4 eller 10 Augusti begärde lord Palmerston en konferens med generalen sir de Laey Evans. Jag måste nu, sade den sednare i underhusets session den 29 Februari detta år, erinra den idle lorden derom att jag då, d. v. s. tre oeh en half nånader före Kars fall, uttalade för honom stora ) ro jag kände öfver fästningens ställning. Jag villl ke berätta hvad som för öfrigt föreföll vid detta He, utan blott säga, att det tycktes mig aw den Srden icke var så djupt som jag genc r beredd itionen,