Aftonbladet – 27 mars 1856, sida 2

(Från Aftonbladets korrespondent i London.) London den 14 Mars. (Forts. från lördagsbladet.) I samma depeseh af den 28 Juni skrifver lord Stratford ytterligare: oMed afseende på alla dessa förhållanden och betraktelser inser ers herrlighet i hvilken förlägenhet jag försättes då jag af Porten frågas till rids i ämnen, med hvilka är förbundet så stort ansvar, och utan att jag har tid att vända mig till öfverbefälhafvaren. — Turkiska ministrarne hafva inbjudit mig till en konferens, oeh förhållandefia äro alltför trängande för att jag skulle kunnat afböja. Nan fattar lätt denna förlägenhet. Den 30 Juni egde konferensen rum mellan Strat-. ford, ledsagad af engelske generalen Mansfield, stor-. visiren , seraskieren och Fuad pascha. Enligt Stratfoörds berättelse voro alla ense derom, att Williams. förslag att sända förstärkningar öfver Trebisonde .skulle på sin höjd vara ett palliativs. En diversion från Redut-Kaleh vore i anseende till årstiden och klimatet ej rådlig, och rätta medlet en expedition från Kutais till Georgien. Turkiska ministrarne angåfro en plan att för detta ändamål sammanbringa 43,000 man af den turkisk-engelska kontingenten (de blifvande sepoys) under general Vivian 20,000 man), de 3000 man irreguliert :kavalleri under Beatson, 5000 man från Bulgarien oeh återstoden från Tunis, Egypten eeh åtskilliga asiatiska garnisoner, men ingen enda man från Krim. Vivian var ämnad till öfverbefalhafvare, och man räknade på understöd af engelska och franska amiralerna för transporten. Uti en följande dagen hållen konferens, till hvilken äfven general Vivian var kallad, beslöto sig de turkiska ministrarne för en från Redut-Kaleh utgående expedition mot Tiflis. Vivian förklarade sig skola antaga befälet, om hans regering dertill gäfve sitt bifall. I den berättelse Stratford derom. aflåter till London säger han: Med afseende på komimamde dagar torde det vara önskvärdt, att ej låta något missförstånd ega rum derom, att den turkiska kontingenten skall betraktas såsom en britisk stridemakt, som kommer att bilda armåens hufvudstyrka. Hvad han dervid menar, och hvilket i oeh för sig ieke är särdeles dunkelt, blir fullkomligt klart genom 4 af alliansfördraget af den 12 Mars 1854: Det är öfverenskommet, att om en talrikare del af de förbundne skalle träda tillsammans med de osmaniska trupperna, kan ingen operation företagas som icke är på förhand aftalad med de förbundnes befälhafvare,. Han ville bevara rättigheten att leda fälttåget, såsom i em generalens sednare depeseh rent ut yttras. Den 5 Juli aflät han öfver samma ämne en andra rapport med detaljerade planer. Den 12 telegraferade han: Förberedelserna äro i gång; till besparande af en dyrbar tid önskade han genom telegrafen blifva underrättad, huruvida ministören gillade en expedition till Georgien. Clarendon telegraferade den 14 tillbaka, att planen missbilligades; Trebisonde måste vara operätionsbasen. I en skriftlig depeseh utveeklar han skälen, men yttrar ingenting derom huruvida Vivian skulle öfvertaga befälet. Några dagar sednare, den 19 Juli, fäller han det redan ofvan meddelade i en helt annan afdelning af blåboken vid frågan om provianteringen undanstuckna yttråndet att hjelpen (the succour) sannolikt skulle komma för sent; och i detta sammanhang finna vi, att ordet äfven måste ha afseende på undsättningsarmån, cch att Clarendon alltså måste ha med likgiltighet betraktat hvarje företag. Medan man tänkte så vid Downing Street, hade seneral Mansfield i Konstantinopel en helt annan åsigt om saken. Uti ett slags dagbok, som han uppsat:e efter Kars fall, på Stratfords begäran och säsom hjelpmedel till dennes rättfärdigande, heer det: ten 9 Juli bevistade jag en af alla nrkiska ministrarne hållen rådplägning, vid hvilken i det sorgfälligaste pröfvades detaljerna af det tillimnade fälttågot i hvad angick manskap, krigsmaseriel, lifsmede!, landsoch sjötransportmedel. På sändebndets önskan afsändes generalmajor Smith (fö hodligen dock af. dea engelske öfverbefälbafvaren ?) Ör att rekognoseera Redut-Kaleh, och från kapten Drummond ingick: en rapport öfver samma ämne. Jag har anledning tro att trupperna i Bulgarien samtidigt erhöllo befallning att marschera till Varna, d. v. s. att hålla sig redo till inskeppning, enär hela planen var genom. sändebudet fullständigt insänd till pröfning till Hennes Maj:ts regering. Åtskilliga omsländigheter, med hvilka jag ej har någonting skaffa, samverkade at uppehålla företagets fortgång.s Det omförmäles ingenstädes hvad svar Omer paseha erhållit af de allierades befälhafvare på depesehen af d. 3 Maj. Men om två engelska generaler (Mansfield och Vivian) voro i verksamhet för en diversion, en :redje (Smith) och en fregattkapten verkställde rekognosceringar i och för densammå, så är man berättigad till den slutsats, att befälhafvarne gifvit sitt samtycke dertill att en diversion skulle göras. För att komplettera teekningen af sakermas ställning vid ifrågavarande tidpunkt, vilja vi erinra, att den 27 Juni afslöts en konvention, hvarigenom England och Frankrike iklädde sig garanti för ett turkiskt 1å stort 5 millioner . Öfver detta af alla sakkunnige på ort oeh ställe gillade företag skrifver Stratford den 16 Juli till Clarendon, att de allmänna förbe-edelserna framskridit så vidt, aft ännu blott fattaies engelska regeringens bifall för att bringa detsamma till utförande. Dagen förut bade Mansfield åll honom afgifvit en detaljerad rapport, som slutar med dessa ord: Everything is forward. What is now wanted is the order to give effect to the expedition. 3tratfords skrifvelse korsar sig med Clarendons telegrafiska veto af den 14; som, inträffande den 19, drager ett streck genom hela företaget; och på denna sammma 16 Joh, på hvilken Stratford tillkännager att alla förberedelser äro fullbordade, tillskrifver honom Clarendon, att regeringen ingenting har emot, om Omer pascha använder en del af sin arm6, men står fast vid, att kontingenten under Vivian oeh irreguisra kavalleriet under Beatson ieke skulle skiekas vill Georgien utan till Trebisonde eller Erzerum. Och likaledes sätter engelske öfverbefälbafvaren utanför 3Jebastopol på denna samma 16 Juli himmel och jord rörelse på det Omer paseha ieke måtte erhålla tillstånd att använda en enda soldat af sin armå. Hvad som tilldrog sig på Krim under första hälfen af Juli, medan man sålunda var verksam i Konrstantinopel, kan förklaras blott genom att antaga, mndera att Omer pascha ieke vetat deraf, eller att ran redan före medlet af månaden varit underrättad utt engelska regeringen skulle i sista ögonblicket omntetgöra den i Konstantinopel förberedda expeditioven. Ty i ett betänkande, som han den 7 Juli öfrerlemnar till engelske öfverbefälhafvaren, förklarar ian sig anse bästa medlet vara att med de delar af. in armå, som stå i Balaklava och Kertsch (25,000 nan infanteri), 3000 man kavalleri från Kupatoria ch motsvarande artilleristyrka kasta sig på någon mnkt af tscherkessiska kusten och hota ryssarnes förvindelser; och han skulle för transporten nödgas taga anspråk de förbundna amiralernas understöd, enär ans fartyg ej vore tillräckliga; och han ber om allrligt öfvervägande och skyndsamt svar. Generalerna Simpson och Pelissier meddelade ett var, på hvilket Omer pascha svarade den 11. Denna erespondens är i blå boken undertryckt; men om ess innehåll kunna vi sluta af följande skrifvelse rån Omer pascha och ännu mer af en sednare skrifelse från Simpson till Clarendon. Omerskrifver till åda generalerna under den 12 Juli: har haft äran mobtaga den skrifvelse deras nser till mig ad um ej angifvet). r, sedan jag 11, erh le t min not af min regering, avt änd