Aftonbladet – 22 mars 1856, sida 2

att 20,000 turkar, 15,000 man infanteri, 3000 man kavalleri och 2000 man artilleri öfver Trapezunt skulle afsändas till Kars. Detta förslag går till Konstantinopel och till London. Clarendon meddelar det åt kfigsministera Ira Panmure och denne låter genom hr Frederic Peel — det är i blåböökerna ofta att anmärka, att de allra vigtigaste, de mest afgörande förklaringar icke meddelas af ministernsjeif, utan af någon bland de öbetydligaste underlydande tjenstemännen — han låter genom hr Frederic Peel den 12 April svara: att han vore af den mening, att det vore önskvärdt att man lade Porten på hjertat hurt vigtigt det vore: att general Williams begäran blefve efterkommen; så snart det mer trängande bekofvet af då bsmänisku trupptrnas tjenstgöring på tmnat håll upphört Grefre Ularendön skref derföfe följande dagen till Stratford, att krigsminist: ren vore af den åsigt, att det vore önskvärdt o. s. v. Om detta af krigsministeren gifna besked erhöll general Williams intet meddelande, hvarken genast, ej heller seder mera. Han fortfor alltså att ligga åt lord Stratford om uppfyllandet af en begäran, som denne icke erhållit uppdrag att uppfylla. Och der ha vi funnit den ititrässlade härfvatis första hufvudknut, och på samiia gång et pröfvösten på huru pass hederlig den engelska ministeriella pressen är, hvilken ej yttrar ett ord om detta ställe. Det återfinnes på sidan 171. Icke heller Porten erhöll något meddelande, ehuru general Williams begäran. blifvit henne tillställd, och ehuru Clarendon och Stratford visste och åsågo hurujedes turkiska regeringen vidtog åtgärder för att efterkomma Hans begäran, åtgärder hvilkas framgång engelska fegeringeh beslutat törhindra: Den 3 Maj underrättade Porten lord Stratförd, att hon öfversändt general Williams förslag till sin generalissimus, Ornet Pascha, för att derom inhemta de allierade befälhafvarries mening, och att hon skulle vidtaga sina åtgärder i Öfverensstämmelse med det ingående svaret. Denna depesch besvarades ilke af Stratford; utan öfversändes utan ringaste anmärkning till grefve Clarendon, som å sin sida lika litet fann sig föranlåten med anledning deraf vidtaga någon åtgärd. Här inträder nu slutligen en stor lucka i dokumenterna; tråden afslites plötsligen. Den 28 Juni skref Stratford till Clarendok uti en blott ofullständigt meddelad depesch: Seraskieren och hans kolleger önska naturligtvis att ingen tid må förloras i och för motverkandet af det ryska anfallet, och det är någon tröst för mig att finna, att de åtminstone i elfte timman erkänna huru nödigt det är att följa mitt råd och afsända förstärkningar. Men det var ju gesäåndten förbjudet att redan ou gifva detta råd? Har han handlat i strid inöt depeschen af den 13 April, eller talar han här om den sak som ej är? Han fortfår: Men hvar skall tian finna förstärkningar i tillräcklig .mängd? Huru skall ndig tillförs för dem anskaffas? Hvilken operationsplan erbjuder de bästa utsigterna att-med mesta framgång använda dem? Det vore hvarken klokt eller konseqvent att taga något af den arme, som under Omer Pascha står på Krim. — På cirkassiska kusten stå svårligen mer än 11,000 man. — Hvad beträffar Bulgarien, har Österrike visserligen gifvit tillkänna sin afsigt attbetrakta det såsom casus belli i händelse ryssarne skulle gå öfver Donau, samt förpligtat sig att icke insläppa ryssarne i Donaufurstendömena; men ett beslut å Portens sida att under närvarande förhållanden. förlita sig på dessa försäkringar och sätta sig öfver obehaget att lemna en vigtig position otillräckligt försvarad, vore mer beundransvärdt än det hade utsigt för sig att blifva gilladts (hvartill man uppenbarligen har att tillfoga: af England och Frankrike). (Forts.)