Aftonbladet – 22 mars 1856, sida 2

vore tillräcklig att bibehålla hela försvarslinien från Ardakan öfver Kars till Bajazet. Men jag anmärkte, berättar Williams, det jag trodde att de allierade ej skulle lemna oss iätan materielt tinderstöd. Fan Uttalade dereniot, på grund afsamtal som han ny: ligen i Konstantinopel haft med högt ställda personer, den åsigt att han före Sebastopols fall ej kunde vänta något understöd af de allierade... Men Williams hoppades ännu; ännu den 8 Juni, då ryssärne i redan satt sig i rörelse, skref han till Clarendon, att han hade den fasta tillförsigten, att den turkiska j regeringen och de allierade snart skulle bevisa denna armå att den ej helt och hållet vore glömå: Dorpå I följde intet svar; fransmännen togo lika liteh kän-: nedom om krigsskådeplätsen som förut; Englånds:; vörksatnbet inskränkte sig dertill; ätt öretve Vlareh: dön uttälade sin karm deröfver att Porten ingenting j gjorde, sina invändningar så snart hon försökte göra någonting och sitt hån då hon misslyckades. Turkarne förblefvo hänvisade till sig sjelfve. Hufvudsumman af de många aktstyckena om Kars j proviantering är, att efter Williams berättelse ännu den 21 Juli funnos i förråderna bröd, mjöl och hvete för ihemoöt tre månäder. Antra förråd för 2 månäder, som vorb tipplägda i Genikuey, 55 vigelska mil i fästnibgens rygg, hade den 29 Juni blifvit förstörda af ryssarne, med hvilkas starka kavalleri besättningen ej kunde mäta sig på fria fältet. Williams skrifver det på räkningen af guvernörens i Erzerum enfald, att dessa förråd ej blifvit framskaffade ända till Erserum. Om transportmedel saknats, eller hvils ken ännan ursäkt guvernören haft att förebära, derom upplyses man ej. Stratford lät tid efter sammanställa de reqvisitioner, som Williams insände till Konstantinopel, och undersöka hvad som skett till efterkommande af hvarje särskildt punkt; så t. ex. för tiden från den 24 December till. den 22 Jan. vidare till den 24 Febr.) och slutligen den 14 Juni: I Juni skedde en annan penningesändning af 9 milmillioner piaster. Det är sant att Stratford äfven under denna tid ej besvarade alla Williams bref, men af den sednares reqvisitioner hafva, om man lägger hans egna uppgifter till grund, blott den om stöflorna tr kavalleriet dch tornistrarne sämt häns begäran att af Porten blifva utnämnd till Direktor för uppköp och -transport af lifsmedel obesvarade. Stratford lät den 1 Mars meddela viziren denna begäran, hvilken lofvade att jemte sina kolleger taga den i öfvervägande; vidare erfar man ingenting derom. Till slut ännu en gåtolik tilldragelse. Den 6 Juli tillkännager Stratford hvad han hittills gjort för reqvisitionernas yerkställande. Den 19 skrifver Clarendon ett svar; hvarur endast följande ställe är meddeladt: Jag har mottagit er depesch af den 6 med vuppgift att de flesta blind de af Porten för armen i Kars begärda artiklarne blifvit afskickade, och har jag att meddela er, det H. M:ts regering fruktar, det hjelpen (the succour) skall komma för sent:5 (Ordet succout är i engelska språket dubbeltydigt, kunnande betyda både en hjelpande person och en hjelpande sak, här således antingen en undsättningsarme aller en lifsmedelstrånsport). Stratford svarar derpå under den 2 Åugusti: ,Det är, fruktar jag; blott alltför sannolikt, att slutorden i Ers herrlighets depesch af den-19 förliden månad skola gå i fullbordan: De förråder; som blifvit härifrån atsända sedan ryssarnes framryckande blifvit bekant, torde uppnå Erzerum, men det är föga utsig: för handen att de skola komma längre Men så fögå ära de turkiska myndigbeterna än:ba inlagt genori sivt förhållande möt den asiatiska armåen, förtjena de dock svårligen de beskyllningar, som-i:de föregående orden af er depesch blifvit uttalade. (Dessa ord saknas, såsom redan blifvit anmärkt.) Sölande och ofullständiga såsom deras åtgärder varit, trots legationens täta och allvarsamma föreställningår, har dock i viss mån afseende blifvit fästadt på armåns behof, och min brefvexling bär vittnesbörd om mycket som skett till och med under Riza Paschas förvaltning, som var den uslaste bland alla. Det är ett missförstånd att uti hvad som brustit vilja se ett afsigtligt försummande af de asintiska truppernä. Clarendon svarär med omgående post, den 16 Augusti (man torde hålla detta datum i minnet), att H. M:s regering har anledning tvifla på att de förråder, som enligt Riza Paschas försäkran blifvit för armån i Kars afsända, någonsin uppnått sin bestämmelseort eller ens någonsin lemnat Konstantinopel. i Hvarpå Stratford den 6 September genmäler: Jag har förnyat mina efterforskningar, och resultatet är följande uppgift af den person, af hvilken jag dervid företrädesvis betjenat mig, och hvilken på grund af sitt embete är ansvarig för riktigheten af sina uppgifter: .Jag har förvissat mig, att hvarje af öfverbefälhafvaren och af general Williams fordrad artikel blifvit behörigen afsänd. Man hade tillåtit min sagesman att se de officiella handlingarne (eller listorna, registers). Dermed slöts kontroversen, och på grund deraf måste man antaga att grefve Clarendon har orätt. Det är klart att denna villfarelse, om det är en sådan, måste leda till den föreställning, att Kars itman kort skulle falla, och att denha föreställning skulle medföra vigtiga följder i engelska regeringens politik, synnerligast i hvad som rörde de olika planerna för fästningens undsättning. Huru mycket proviant en fästning än må hafva, falla måste den dock en gång, om icke för krigskonsten, åtminstone för hungern, förutsatt att fienden icke utifrån blir störd. Om ryssarne under vintern varit i stånd att fortsätta blokaden, må sakkunnige afgöra; på grund af orternas läge är det sannolikt, ty äfven turkiska hären låg till största delen icke i staden, utan i ett förskansadt läger. Det gällde således att undsätta Kars, och detta kunde skett på tvenne sätt, antingen genom ett direkt anfall på belägringsarmen, eller genom en diversion, som tvungit densamma att draga sig tillbaka vare sig för dess egen säkerhets skull eller för att skydda cget land. Terrängens egendomlighet och det deraf orsakade förhållandet, att det måste blifva ryssarne svårt ätt fullständigt cernera fästningen öch alla de förskansade positionerna, beredde i förevarande fall ännu en tredje möjlighet, nemligen att inkasta en så betydlig förstärkning, ått besättningen kunnat mäta sig med ängriparne på öppna fältet eller åtminstone varit i stånd att åt en sida hålla sig en förbindelse öppen. För detta sednare medel bestämde sig Williams så snart han erfarit att han af engelsmän och fransmän icke -hade någonting att hoppas; han fordrade RR RERERRRERE—REERERRIEITRRR RENEE blir vatsö utanjackan som ännu ligger qvär