Aftonbladet – 22 mars 1856, sida 2

m— BO X0xC202506wsmvvveovVHjnjuCs5mnnntNELnDln:LNE-ädelhet herrska, följa taflor som kunna anstå. en krogvägg. Men man kan ursäkta en Shakespeare, när man betraktar den tid hvaruti han lefde. Icke ens den mäktigaste ande förmår öfverflyga alla de skrankor, vilka hans tidehvarfs rådande ton, seder och fördomar uppresa omkring honom. Börjesson står för nära Shakespeare i det sublima, för att behöfva närma sig honom i det platta, helst han i sin tids rådande smak icke gerna kan finna någon ursäkt derför. Bland de karakterer, som uti detta nya drama förekomma, är otvifvelaktigt Cecilias den bäst tecknade och återgifves värdigt af fru Kinmansson, Torsslows dotter. Det är natureng sanning, förenad med uttryckets och rörelsens fulla behag. Denna konstnär har gått långsamt men säkert. De ädlaste västerna äro också de som senast utveckla sig. Att en sådan konstnär som hr Torsslow skall göra af sin roll hvad göras kan är gifvet, men det förefaller oss som om han ibland sväljer hvad han har att säga. Hr Torsslow vet fullt ut lika så bra som vi, att det egentligen är publiken som skall svälja, men skådespelaren som skall servera, och när man bar läckerheter att servera, så får ej något tappas från brickan. Hr Pousette (grefve Johan) ådagalade en viss energi i andra aktens andra tablå, den nattliga scenen hos Cecilia. Men i allmänhet synes han hafva svårt för att medfölja skalden på dess höga flygt. Han bjuder till att deklamera, för tillfället glömmande att största konsten i all deklamation är att icke deklamera. Det vore bättre om han helt enkelt och utan ringaste affektation blott uppläste sina. verser, Det är bäst att gå, äfven om gången blir något tung, när man icke kan hoppa med grace. Kånske är dock felet icke helt och hållet hans. Börjesson älskar och begagner för ofta de feminina rimmen, och han låter här och der flera lika ljudande rimslut tätt följa på hvarandra, Detta röjer måhända teknisk färdighet, men blir på längden tröttande både för skådespelaren och åhöraren, Hvad beträffar uppsättningen af detta skådespel, till hvilket vi som sagdt är en annan gån återkomma, eller de vackra dekorationerna oci de dyrbara kostymerna, så har Mindreteatern ånyo visat hvad en enskild teater, utan ringaste statsanslag, kan åstadkomma, när omdöme och beräkningsförmåga, talang och smak gemensamt sitta vid styret. Widar.