Aftonbladet – 22 mars 1856, sida 2

Tidningsöfversigt. Svenska Tidningen för i dag har, med anledning deraf att vi funnit en under falsk: flagg utgifven försvarsskrift för 1812 års politik vara klen i stilistiskt hänseende och detta: till och ned i motsats till skriften Var 1812: års politik en nödvändighet?, yttrat att det när, under förutsättning att omdömet är med öfvertygelse fäldt, ett bedröfligt bevis på att man i Sverge kan skrifva i en allmänneligen läst tidning och likväl sakna allt sinne för god och vacker skrifart. Vi vilja å vår sida icke göra oss skyldiga tilll den lumpenheten att sätta i fråga att Svenska Tid-ningen haft andra skäl än sin öfvertygelse att berömma den ifrågavarande skriften och förklara. den för så ypperlig; vi finna det tvertom ganska naturligt att smaken kan vara mycket olika,, liksom vi icke Leller förundra oss deröfver att den, hvilken såsom skriftställare i en all-männeligen läst tidning ådagaligger sitt sinne för god och vacker skrifart genom att skrifva artiklar, der emot politiska motståndare snart. sagdt på hvarannan rad slungas uttryck sådana som kältring, trånghufvighet,, trångbröstighet,, tjurhufvighet, o. s. V., måste anse stilen i nämde skrift för särdeles vacker och vårdad och icke röja någon hätskhet. Svenska Tidningen frågar äfven i dag, huruvida vårt yttrande, att många personer, som finna det-tillbörligt att andra klandras, deremot anse det för en skandal då befogade: anmärkningar vända sig mot dem sjelfva, deras skråoch kotteriintressen — äfven har sin tillämplighet på tidningsredaktörer. Då vi sjelfva icke gjort alarm öfver någon verklig anmärkning (innehållslösa otidigheter räkna vi icke för anmärkningar) och då vi icke ha något skråeller kotteriintresse att förfäkta, är det oss ett nöje att svara ja. Måhända skulle den i Svenska Tidningens tycke så riktiga tanken och frågan om dess tillämpning på skriftställare med icke ringa skäl kunna vändas till en viss annan daglig tidning i Stockholm, — Den ökände stockholmske korrespondenten fortfar att öfverflygla en stor del af landsorispressen med sina uppsatser. Då en del af dessa tidningar äro så flitiga att ge råd och tillrättavisningar åt hufvudstadens press, så torde de icke taga illa upp, om vi säga dem, att de liberala i bufvudstaden äro; utom sig af förvåning deröfver att man i vissa. landsorter så länge kan tolerera dessa långtrådiga omtuggningar af ett och detsamma, som göra alldeles samma intryck som en från ett gammalt skrälligt positiv i oändlighet framvefvad melodi; man är förvånad att eljest förståndiga tidningsredaktörer fortfarande kun-