Aftonbladet – 20 mars 1856, sida 2

Jag ser, svarade Espårance fålmodigare och med mera glädtighet än Crillon väntade, at, likt aposteln Thomas, tror ni mig icke förr än ni vidrört min sida. .. Nå väl... känn på den... helt nära hjertat. Hvad är det? Ännu ett etui? Nej, en biljett. Kors, hon vågar således skrifva! Det var hederligare än jag skulle ha trott.n Ni har en mycket dålig tanke om fruntimmer, hr chevalier. Ja, så fort de heta dEntragues, ej annars. Nå, hvad säger då denna biljett ? Älskade Espårarice, du vet hvarest du finher mig och du glömmer ju hvarken dagen eller timman som din Henriette bestämt? Kom ihåg att din älskarinna med otålighet räknar minuterna tills hon får återse dig. Var försigtig lb Der står således: Din Henriette ? mumlade Crillon. Med stora ord, se sjelf! Men hvårken datum eller afgångsort. Hon vanslägtas icke; försigtigheten är en af Toucheternas dygder) Det är förlåtligt om en ung flicka fruktar ått kompromettera sig. Feghet har alltid räknats bland dEntraguernes laster. Jag finner er något för oblid i edra omdömen, hr chevalier, inföll Esperance kallt. Jag ser, stackars barn, att jag måste säga er allt, afbröt chevalieren suckande. Tiden är vanligtvis den hårdhjertade gubbe, som med kall hand bortsliter den bindel hvarmed Amor betäckt sina offers ögon; jag nödgas i dag spela tidens grymma rol, och om jag än kommer att misshaga er måste jag tala. Jag brinner af otålighet att afhöra er, sade Esperance lätt ironiskt. Hvilka äro då den stackars Henriettes brott, eftersom den