Aftonbladet – 19 mars 1856, sida 3

2:0 Att aktiebankens inköp och försäljning af vexlar skulle genom deraf uppkommande täflan med den enahanda rörelse, som af riksbanken bedrifves, störa stadgan i kursförhållandena. Denna stadga kan icke blifva störd så länge riksbanken inköper vexlar å 127 sk. och inlöser sina sedlar med silfver å 128 sk. Dessa siffror bestämma kursens minimum och maximum, och då riksbanken vid sin vexelhandel icke behöfver beräkna ränta på sina utlagda penningar, så kan han aldrig lida af täflan med en annan vexelhandlare, som, ehvad denne begagnar utländsk kredit eller egna penningar, alltid måste vidkännas räntekostnader i och för sina transaktioner. Att sänka kursen kan aldrig blifva af nåson fördel för aktiebanken, och att söka hålla den hög under vintermånaderna torde blifva alltför vådligt för densamma, så länge riksbanken, hvilket under vanliga förhållanden väl alltid blir fallet, kan hafva åtminstone en million specier i Hamburg stående. 3:0 Att aktiebanken genom nya lånetillfällen skulle öka svårigheten att göra riksbankens nu disponibla fonder fruktbärande. Då aktiebanken icke är sedelutgifvande, så måste han alltid erlägga någon ränta för de fonder, hvarmed han kommer att bedrifva sin rörelse, ehvad dessa fonder framkallas genom aktieinbetalning, lån eller uppoch afskrifningsrörelse. Haäraf följer, att han ieke utan förlust kan tillegna sig sådana fonder, derest icke den allmänna rörelsens behof medgifver att åter utgifva dem och derigenom möjliggör deras användande i låneväg. Finnes ett sådant större behof, så lära nog låntagare lika gerna infinna sig hos riksbanken, hvilken redan lemnar lån för lägre ränta än aktiebanken i allmänhet torde kunna nöja sig med, som hos aktiebanken. Att detta behof nu kan möjligen af riksbanken tillfredsställas, bevisar ieke att det i all framtid med ökad näringsflit kommer att så fortfara, hvilket ock af erfarenheten vitsordas, och för sådana händelser är det väl icke skadligt, om industrien genom en ny bank skulle bevaras för vådorna af strypsystemet. Det kan dessutom bevisas att, oaktadt alla uppkomna privatoch filialbanker, riksbankens lånerörelse icke i allmänhet lidit särdeles betydligt intrång, och om denna lånerörelse nu något ligger nere, så återfinnes orsaken dertill dels i den inom landet rådande allmänna välmågan, hvilken väl icke får anses skadlig, dels i rikets ständers egna beslut vid sistlidne riksdag, hvilka gjort riksbankens lånetillgångar rörligare och mera åtkomliga än förr. Att tvenne banker bredvid hvarandra icke derföre behöfva förstöra den ena den andra, utan kunna båda trifvas och frodas, bevises af privatbanken och rikets ständers lånekontor i Göteborg, äfvensom af Örebro privatbanks afdelningskontor i Mariestad och den i samma stad varande Skaraborgs filialbank, hvilka under flera år verkat inom samma landsort. Lånekontoret i Göteborg har ändock, och sådant till och med under denna penningedigra tid, stundom kommit i behof af ökade fonder för att kunna uppfylla lånebehofven. 4:0 Att aktiebanken skulle framkalla de af rörelsekapitalets allt för stora tillökning härflytande vådor, hvilka kunna vålla snart återfall från den måhända förr aldrig uppnådda högst fördelaktiga penningeställning som nu förefinnes. Då aktiebanken icke skulle blifva egentligen sedelutgifvande, bör han icke åstadkomma någon besydlid tillökning af rörelsekapitalet, utan endast underlätta dettas verksamhet genom ökad omsättning af redan befintliga tillgångar. Samma förrättning hafva i mångfaldiga år alla nuvarande privatoch filialbanker utfört, utan att man deraf förmärkt några vådor för penningeställningen i landet. Rikets Ständer sjelfva hafva genom uppoch afskrifningsrörelsens inrättande velat tillegna sin bank samma verkningsförmåga. Deras fullmäktige borde välicke då anse :tgärden förkastlig, fastän densamma, i följd af ett något afvigt beslut, icke ledde till det sökta målet. Rörelsekapitalets storlek låter i alla fallicke binda sig af några maktspråk, och Rikets Ständer erkände denna sanning, då de bestämde sedelstocken till tjugo millioner rdr bko utöfver den metalliska kassan, hvars belopp åter icke är beroende af en enkild bank mer eller mindre. Om genom rika skördar och en lycklig handel denna kassa under detta och nästa år skulle lika mycket tillväxa, som under de tvänne sistförflutna eller med ett belopp af 6,300,000 rdr specie, hvarigenom rörelsekapitalet förökades med nära 17 millioner rdr bko, månne någon skulle anse sådant för landet och penningeställningen skadligt samt påyrka att detsamma borde förekommas och förhindras? Eller om motsatsen inträffade, om under de stundande åren otillräckliga skördar och en hämmad handel skulle ur allmänna rörelsen bortsopa dessa på 2:ne år inkomna millionerna, månne landets näringar skulle finna sig illa deraf att bredvid riksbanken ega en bank, som i någon mån kunde underlätta de inträffade brydsamma förhållandena och förekomma de deraf framkallade vådorna, — vådor af långt farligare beskaffenhet för så väl det allmänna som den enskilde än de som af rörelsekapitalets förökning kunna uppstå. Dessa sednare drabba vanligen endast sina upphofsmän, de svindlande spekulanterna. Att de skulle kunna blifva skadliga för riksbanken och dess förmåga att upprätthålla myntvärdet, kan jag för min del icke inse. På grund af hvad jag nu anfört, får jag förklara, att jag icke anser inrättandet af den föreslagna aktiebanken komma att menligt ingripa i Rikets Stänlers banks verksamhet hvarken såsom lånejnrättning eller allmän Statsanstalt. Hr professor Selander utlät sig: Då jag förenat mig med de fleste fullmäktige i let nu afgifna utlåtandet, har detta skett hufvudsakligen derföre, att den tillämnade aktiebanken, enigt mitt förmenande, skulle komma att på riksbansen hafva ett i flera hänseenden menligt direkt inlytande; men emedan densamma, byggd på de grunler det underdåniga förslaget angifver, äfven förr Her sednare kan komma att medföra en vådlig ubbning i så väl allmänna som enskilta kreditförvållanden för öfrigt, hvaraf åter riksbanken utan vifvel skulle medelbarligen erfara en skadlig inversan, har jag i likhet med öfriga fullmäktige ansett utt frågan äfven borde från denna synpunkt betrakas, och tror att fullmäktige, långt ifrån att öfverkrida grannlagenhetens gränser, tvertom endast fullsöra sin pligt, då de, begagnande den i nåder medsifna tillåtelsen att yttra sig i ämnet, i underdånighet nen oförstäldt för K. Maj:t framlägga sina farhåsor härutinnan. Det finnes likväl en punkt, i hvilken jag tvekar utt med öfrige fullmäktige instämma, Mig synes uligiltiga skäl icke förefinnas till den i unlerdånighet gjorda anhållan att tillåtelse till beIrifvande af handel med utrikes vexlar icke nåtte den tillimnade banken meddelas, äfven under örutsättning att solidarisk ansvarighet blifver förekrifven. Väl må det medgifvas, att en sådan rätighet icke utan betänklighet kan tilldelas en peniingeanstalt, om hvars fortfarande soliditet dess egna tiftare icke ens ega den öfvertygelse, att de i Jiket med delegare i hvilket bankirhus som helst veat eller vågat ikläda sig gemensam ansvarighet; nen om denna, jemte öfriga såsom på edda garantier, varder stadgad, blefve velt annorlunda. I sådan händel: 5 attighet icke med skäl kunna förvägras, och det så nycket mindre som densamma redan blifvit, till öljd af Rikets Ständers underdåniga hemställan, af (. M:t genom dess nådiga kungörelse af den 10 Vovember 1855 privatbankerne medgifven. Herr rådman Hörnstein yttrade: Under åberopande mitt yttrande till protokollet för den 26 Mars , då u rdånigt utlåtande afgafs i fråga om å le Svenska Handelsakt uken, får i det on a ö åtte nr — FR Av Br -— rn Nr Jä VA ÅA — —