Aftonbladet – 19 mars 1856, sida 1

fvad man ibland lär på resor. Pontis gjorde sin räddare de mest lifliga vänskapsförsäkringar, då Crillons röst plötsligen kallade Espårance. Venetianskans son såg, af den rörda och välvilliga blick hvarmed den gamle generalen emottog honom, att öfverläggningarne utfallit till hans fördel. Nå väl, herr chevaliero, frågade den unge mannen leende, har ni nu upptäckt om det är nödvändigt att låta hänga mig, liksom nyss herr la Ramåe? Åh, om jag företoge mig att leta eftern, svarade Crillon skrattande, så skulle jag ganska säkert påträffa vissa små snedsprång. Med dessa ord lade han sin arm om den. unge mannens. Denna så ljufva förtrolighet på en gång förvånade och smickrade Espårance. Meun, fortfor Crillon, nu gäller det någonting annat. Det tyckes mig som om ni alltför oförsigtigt jagade efter äfventyr. Huru kan en ung man af ert utseende och ert stånd under krigstid helt ensam ströfva omkring på rne med en häst och en kapp kunna fresta okynnigt och Dit, hvarthän jag ämnar mig, svarade Esperance, kan jag hvarken medtaga betje